Stamhemman

Här visas var i Norra Solberga socken stamhemmanen är belägna och en kort beskrivning av varje.
En utförlig redogörelse av dessa hemman finns i boken “Norra Solberga Bygd och Folk” utgiven av Norra Solberga Hembygdsförening.
Klicka på kartbilden för resp. hemman för att få en äldre karta över platsen. Historiskt, Geografiskt och Statistiskt Lexikon över Solberga.
Foton över stamhemman med tillhörande torp.

BLANKEFALL 1 mantal skatte

Byn Blankefall är belägen nära centrum av N. Solberga socken. Namnets slutled kan härledas från verbet fälla, och har således blivit en blank öppen plats, när man fällt skog och odlat upp marken.
I skriftliga källor nämns “Per i Blanckeskatte år 1542 och Peder ij Blanckefall” 1545 som första namn i längderna över årlig ränta.

 

 

 

 

BLIXÅS 1/2 mantal frälse

Blixås är beläget i östra delen av N. Solberga socken och gårdens mark har numera införlivats i det stora militära övningsområdet öster om Eksjö. Gården redovisas redan i 1509 i den s.k. Nynäs jordebok. Amond eller Anund i Bligxås är noterad 1554 för en halv skäppa korn och lika mycket råg.

 

 

 

 

BOLLEBO 1/2 mantal skatte

I 1545 års jordebok finns under rubriken plattjordar ett ställe som heter Bobbodhatorp. Detta bör vara identiskt med Bollebo som under Vasatiden klassades som skattetorp. Förutom namnformen Bollaboda var stavningen Bållebo vanligast under 1700- och 1800-talen. År 1955 bestämde emellertid myndigheterna (bl.a. lantmäteristyrelsen) att gårdsnamnet skulle stavas Bollebo.

 

 

 

 

BRANTEBERG med PACKARP 1/2 mantal skatte

Branteberg ligger i socknens nordöstra del och namnet härleds till berget strax norr om mangårdarna, vilket har ett synnerligen brant stup. På kartan från laga skiftet 1856 kallas detta Urberget. En gård i Brantabergh tillhörde 1480 Vadstena kloster. Lasse i Branneb. nämns i längden över årlig ränta 1545, och förmodligen samme Lasse var skriven för ett halvt kloster-hemman Brantheberg 1564.

 

 

 

 

BUCKHULT 1 mantal frälse

I Buckhult finns socknens näst högst belägna gårdar kring triangelpunkten på 326 meter över havsytan. Namnet Buckhult lär enligt professor Nathan Lindqvist komma från djuret bock. Den förste till namnet kände kyrkoherden i N. Solberga, Johannes, sålde sin gård i Bokhult den 22 april 1345 till väpnaren Lars Staffansson. Den 19 mars 1425 såldes en gård i Bokhulte till Eskilstuna kloster och även Vadstena kloster figurerar i sammanhanget.

 

 

 

 

BÄNARP 1 mantal frälse

Frälsehemmanet Bänarp är beläget i socknens sydvästra del och med sina 247 hektar är den till arealen största gården som inte haft karaktär av säteri. Bänarp har medeltida anor och omtalas första gången i skriftliga urkunder den 19 mars 1425, då “Bænatorpe” såldes till Eskilstuna kloster.
År 1545 sorteras hemmanet bland socknens frälsegårdar med “landbon Swenn i Bönaorp”. Sven nämns sedan även 1564.

 

 

 

 

DANSTORP 1 mantal skatte

Danstorp är beläget i västra delen av Norra Solberga socken, byn är med sina sex gårdar socknens till arealen största stamhemman. Namnet Danstorp kan härledas till Dan = den danske, och -torp kan jämställas med tyskans Dorf = by. Platsen var förmodligen bebyggd ganska tidigt, och endast någon kilometer från byn ligger Fagertofta gravfält som var ett fontidens kulturcentrum.

 

 

 

 

FÅGLEHULT Stora F. 3/8 mantal skatte, Lilla F. 1/4 mantal frälse

Fåglehult ligger längst öster ut av gårdarna i Norra Solberga Socken. Namnets stavning har varierat starkt under årens lopp men fastställdes av lantmäteristyrelsen den 26 maj 1855 till Fåglehult. Första gången namnet möter oss är genom Vadstena klosters jordebok 1480: “2 torp, badhin hetha Fogilholt”. Foughult nämns i längden över årlig ränta 1545 och i motsvarande uppställning från 1564.

 

 

 

 

GIMMARP 3/8 mantal skatte

Gimmarp är beläget i socknens sydvästra del, och gården genomskars förr av den gamla landsvägen mellan Jönköping och Eksjö. Som minne från denna tid står strax intill avtagsvägen mot mangårds-byggnaderna en stenstolpe med inhuggen text “1/4 mil”. Suenn i Gimmarp nämns i längden över årlig ränta 1545. Den 30 juli 1567 hade fru Kerstin Gabrielsdotter till Östraby avstått hemmanet till Kungl. Maj:t och Kronan.

 

 

 

 

GISSHULT 1 mantal säteri

Sydligaste delen av N. Solberga socken upptas av de gamla sätesgårdarna Gisshult och Äskhult. Området kring Gisshultasjön är ett urgammalt gränsland, där Södra Vedbo, Njudungs Östra och Västra samt Tveta härader möts. Sjön kallades på 1500-talet Gudsiö, och namnet antas ha samband med hednisk gudsdyrkan. Förstavelsen Giss- kan förmodligen härledas från denna sjö. Tord i Gettzhult omtalas 1545 och Sven i Gisholtt i 1564 års längd över årlig ränta.

 

 

 

 

GLÖMMINGE 3 mantal säteri

Glömminge är beläget strax väster om Annebergs samhälle. Slutleden -inge i namnet tyder på att platsen var tidigt bebyggd, Namnformerna Glemminge och Glimminge förekommer i skilda sammanhang. Namnet har förmodligen att göra med glimma = lysa. Redan under 1400-talet tyckes Glömminge varit bebyggt med tre gårdar. En av gårdarna tillhörde Vadstena kloster och nämns i dess jordebok 1466.

 

 

 

 

GRIMSBERG 2 mantal säteri med 1/4 mantal Qvarnagården

Grimsberg är socknens till arealen största gård. Den är belägen någon dryg kilometer norr om kyrkan samt gränsar till Flisby socken. Från medeltiden och framåt hette gården Grimmaryd. I en tiondelängd från 1380-talet nämns Grømaryd. Den 15 februari 1434 sålde riddaren Gotskalk Bengtsson egendomen till Vadstena kloster. Senare under 1400-talet omtalas två gårdar Grimaridh samt två torp.

 

 

 

GULLARP 1 mantal säteri

Gården är belägen i socknens norra del intill Vässledasjön. Gullarp är den i skriftliga urkunder tidigast nämnda av samtliga gårdar i N. Solberga socken. Den 6 mars 1274 i Sanda (Asby i Östergötland) stadfäste konung Valdemar ett gåvobrev där gården Gullathorp såldes till biskopens fogde i Linköping. År 1337 nämns Gullothorp bland kyrkans arrendegårdar i Vedbo härad.

 

 

 

 

GUMMARP 1/4 mantal frälse

Gummarp är Norra Solberga Sockens västligaste gård. “Birghe i Gummathorppe” nämns 1409 då kyrkans jord i Ormaryd och Näs försåldes. 1562 tillhörde det Lindorm Persson-Ulfsax vars änka Kerstin Gabrielsdotter bytte bort gårdarna till kronan 1567. Från denna tid räknades Gummarp till hertig Karls och senare Kungl. Maj:ts gårdar. Den 17 juni 1624 ingick gården i Jöran Claesson Ugglas köp från kronan.

 

 

 

 

HAMNARYD 2 mantal frälse, säteri

Namnet Hamnaryd anses vara av fornsvenskt ursprung och kan tydas till betesrödja. I en tiondelängd för Vedbo härad från 1380-talet nämns Hampnuryd där Gunnar då bodde. Sedan 1500-talet har Hamnaryd bestått av två gårdar med frälse jordnatur. Vid indrivningen till Älvsborgs lösen 1571 tillhörde Hamnaridh fru Märta på Göksholm och släkten Natt och Dag. 1644 blev den ena av gårdarna säteri. Båda gårdarna kom emellertid att registreras gemensamt ― Hamnaryd, två mantal säteri.

 

 

 

 

HATTEN 1/4 mantal skatte

De två gårdarna Hatten ligger intill Solberga stationssamhälle i nordvästra delen av N. Solberga socken. Mangårdsbyggnadernas ursprungliga läge var något hundratal meter nordväst om de nuvarande. Här finns en bergknatt som man kan anta ha gett upphov till det något särpräglade namnet Hatten. I längderna över årlig ränta från 1563 och 1564 redovisas under “Kungl Maj:ts Landbor torparen Börge ij Hartorp” som även var knekt.

 

 

 

 

HAVSVIK 1/2 mantal frälse

Sedan Luttersjö överförts till Flisby 1885 är Havsvik N. Solberga sockens nordligaste hemman. Namnet Havsvik (Hafsvik) torde härledas från danskans have = trädgård eller hage vilket fritt översatt blir gården som ligger vid viken av i detta fall Flisbysjön. Ur Vasatidens räkenskaper hämtas bl.a. följande; 1545 “Peder i Hageuick”, 1554 “Per i Haffswick”, 1563-1579 “Frelsis landbo Håkon ij Haguig,Hafuig eller Hafuich”.

 

 

 

 

HOLMA 1 mantal frälse

Gårdarna Holma är belägna i sydöstra delen av socknen en kilometer öster om Ormaryds samhälle. Namnet anses i likhet med holme betyda omgiven av vatten eller eventuellt sankmark. “Frelsis landbon Morthen i Holmen” nämns i 1545 och 1564 års länder över årlig ränta. Vid indrivningen till Älvsborgs lösen bodde bonden Jöns där och han var sedan skriven i Holma fram till början av 1600-talet.

 

 

 

 

HULT Norrgården 1 mantal skatte, Södergården 1 mantal skatte

Byn är belägen i socknens centrala del, och ortnamnet Hult, som är mycket vanligt i våra småländska bygder, anses betyda lövskog. “Hwlt i Solbergha socken i Widbo” omtalas den 19 jan 1384, då Jonis Birgersson och hans hustru Katerin Elofsdotter skänkte en gård här till Skänninge kloster. Denna gård i Hult skrevs sedan som klostergård till fram på 1500-talet. I slutet av 1600-talet börjar också benämningen Norrgården att användas medan skattehemmanet kallas Södergården.

 

 

 

 

HULU 1/4 mantal frälse

Hulu, beläget i sydöstra delen av socknen, är ett av de gamla Solbergahemman som numera är helt ödelagt. Namnet Hulu betyder håla och byar som heter så i Nässjöbygden finns bl.a. i Almesåkra och Barkeryd. Solbergagården nämns först 1571 i samband med indrivningen till Älvsborgs lösen då “Swen i Hola” bodde där. Sven i Hula, Hullo eller Hullu stod för gården ännu i tiondelängderna 1590. Från mitten av 1600-talet kom Hulu att ingå i släkten Falkenbergs gårdar.

 

 

 

 

HYLTAN 1/4 mantal skatte

Byn Hyltan är belägen i socknens östra del intill gränsen mot Eksjö. Namnet har samma härledning som Hult (egentligen litet hult) vilket betyder skogsdunge eller liten skog. I Vadstena klosters jordeböcker 1480 och 1502 omtalas ett torp som hette Hyltobergh eller Hyltabergh. Det är mycket troligt att detta ställe var identiskt med nybygget eller torpet Hylthe eller Hylttan, som redovisas bland tidigare klosterägor i jordeböckerna från och med 1560-talet.

 

 

 

 

HÅKNARP 1/4 mantal rå och rörshemman (frälse)

Gården ligger nära Hästsjön i nordvästra delen av socknen. Ett tämligen stort gravröse på Håknarps marker vittnar om att människor tidigt slagit ner sina bopålar i trakten. Knekten Germond ij Håkontorp återfinns bland torparna i längden över årlig ränta från 1564. Efter 1620 kom Håknarp att ligga under rå och rör till sätesgården Stumperyd.

 

 

 

 

KARSTORP 1 mantal skatte

Hemmanet Karstorp är beläget centralt i socknen. Det tillhör socknens urgamla skattehemman och återfinns jämte Älmeshult vanligen i början av jordeboks- och mantalslängderna. “Niels i Karstårp” nämns i skattelängden från 1542 som den först kände mannen här. Enligt årliga räntan från 1545 står han som “Niels ij Kastörp”. 1571 rapporteras Karstorp ligga öde men under 1600-talet registreras Karstorp som ryttare- eller kavallerihemman och i mitten av århundradet var två familjer mantalsskrivna här.

 

 

 

KNAPPARP 1 mantal frälse (Säteri ladugård)

Knapparp är beläget mellan Annebergs samhälle och Norra Solberga kyrka. Knapathorp nämns i Vadstena klosters jordeböcker 1466, 1480 och 1502. Gården hade tillsammans med Grimsberg ingått i det köp, som klostret gjorde den 15 feb 1434. Den förste kände åbon i Knapparp hette “Nicklis”. Namnet Knapparp (Knapatorp) härleds från ordet “knape” som var en man närmast under riddaren, s.k. vapensven. Gården har sannolikt byggts för en knapes räkning. Under 1600-talet var gården boställe för knektar och ryttare.

 

 

 

KOLSTORP Utjord till Älmeshults Norrgård

Utjordar figurerar i flera sammanhang speciellt i 1500- och 1600-talens jordeböcker. Markområdet ligger sydost om Älmeshults by omedelbart söder om Älmeshultasjön. I jordeboken för 1590 är utjorden Kolstorp namngivet. I samband med åker- och ängsavmätningen av Älmeshult år 1645 finns noterat på kartan: “Hafwer och bem. Hemman ett Torp kallas Kolstorp”. Under 1800-talet skrev man omväxlande Kållstorp eller Kållshult.

 

 

 

 

KONGSRYD 1/2 mantal skatte

Gårdarna i Kongsryd är belägna 2 km fågelvägen sydväst om Annebergs samhälle. “En tilgangh i Konungxrydh” omtalas i Vadstena klosters jordeböcker 1480 och 1502. Hemmanet var dock inte någon egentlig klostergård. Mons i Kongsryd nämns i längderna över årlig ränta från 1542 till 1554. Namnets stavning uppvisar en mångfald variationer såsom: “Kongzuig, Kongzöö, Konungzhult, Kånungzrydh och Kongsiöö”. I dagligt tal säger ortsbefolkningen “Kongsjö”.

 

 

 

 

KULLA 1/2 mantal skatte

Både på N. Solbergas och Eksjös sidor om sockengränsen har gårdarna fått namnet Kulla, tydligen uppkallade efter det höga läget. För att skilja hemmanen åt kallas Solbergagården Norra Kulla medan Södra Kulla ligger på Eksjösidan. “Håkann i Kulle” nämns i 1545 års längd över årlig ränta och några år senare “Torsthen ij Kulla”. Gården räknades vid denna tid bland frälsehemmanen.

 

 

 

 

KÄRR 1/4 mantal frälse

Gården Kärr ligger i socknens centrala del där den under en lång tidsperiod har varit utgård till Hamnaryds säteri. Enligt en avskrift till Nils Bossons (Grip) jordebok från början av 1500-talet “Nynäs jordebok” nämns Keer som ödetorp. På 1560-talet betecknades Kiär som nybyggt torpställe.

 

 

 

 

KÄTTSTORP 1 mantal skatte

Kättstorp är beläget i socknen centrala del och här finns Norra Solbergas högsta punkt, belägen 336 meter över havet. Byn tillhör socknens äldsta skattehemman och återfinns alltid bland de första gårdarna i gamla jordeboks- och mantalslängder. “Lassa i Kiettistårp” skulle stå till tjänst med fyra “konubgshästar” enligt längder från 1542. Namnformen Kättstorp som fastställdes 1955 lär kunna härledas från mansnamnet Kättil. Stavningarna Kettstorp eller Kjettstorp har förekommit långt in på 1900-talet.

 

 

 

LARYD 1/12 mantal. Tidigare utjord till Släthult

Laryd beläget strax sydväst om Annebergs samhälle, är till arealen socknens minsta gård med egen fastighetsbeteckning (Laryd 11). Det kan vara Laryd som döljer sig bakom namnet Slaghryd i Nynäs jordebok från början av 1500-talet. Säkrare är dock identifieringen i längden från 1598 där det står: “Twå Utiordher Nembligh Ladherydh och Langhultt ligger till Hultt och Släthultt under theres gårdars skatt”.

 

 

 

 

luttersjoLUTTERSJÖ 1 mantal säteri (frälse)

Fram till och med 1884 tillhörde Luttersjö N. Solberga socken och var då församlingens nordligaste hemman. Den 1 januari 1885 skedde utbyte med Flisby socken, varvid Gullarp tillfördes N. Solberga, och sockengränserna fick en jämnare sträckning. Stavningen av namnet varierade starkt under 1500-talet. Här några exempel: 1545 “Peder i Lettryd”, 1554 “Suen i Lyttezroth”, 1583 “Niels i Lytterydh” och 1598 “Nils i Lutersiö”. 1631 skrevs Luttersjö som sätesgård och kom sedan under flera decennier att tillhöra släkten Ulf.

 

 

 

LÅNGARUM 1/4 mantal skatte frälse

Långarum, beläget i sydvästra delen av N.Solberga, synes vara en av socknens yngre gårdar, men uppgifterna från 1500-talet är sparsamma. År 1563 nämns skattetorpet Langrom. En handling daterad den 8 juni 1591 omtalar “ett skatte tårp benämbtt Långerum”. Ändelsen -rum betyder röjning och motsvarar -ryd som annars är vanligt i trakten.

 

 

 

 

LÖNÅS 1/4 mantal frälse

Gården Lönås ligger på västra sidan om Sjunnarydssjön i södra delen av socknen. Namnet bör tolkas som åsen där det växer lönnar. Ortnamnsarkivet i Uppsala redovisar en uppgift daterad den 15 juni 1401 “Lymass en gardh”. Mera troligt är nog att denna uppgift gäller Lönås i Eksjö socken. Data om solbergagården Lönås kommer dock fram i samband med uppbörden av Älvsborgs lösen 1571. Som torp låg Lönås öde 1579. År 1646 överläts gården till David Dachsberg genom s.k. abalineation.

 

 

 

LÖVHULT Stora L. 1 mantal skatte, Lilla L. 1/2 mantal frälse

Lövhult är en av Norra Solbergas större byar belägen på höglänt terräng i socknens sydvästra del. År 1462 gav Märta Niclissadotter sin son Axel Pedersson bl.a. Loffhult. I Vadstena klosters jordeböcker från 1480 och 1502 noteras “eet ödhetorp kallas löffholth”. Från och med Vasatiden var två gårdar angivna i Lövhult. År 1542 nämns således bland de “halva” skattebönderna “Lassa i Löffuahwlt” medan den andra gården (frälse) brukades av “Benckt i Löffshult”. Först i början av 1700-talet skilde man mellan Stora och Lilla Lövhult.

 

 

 

MARIETORP 1 mantal skatte. Tidigare kronohemman och gästgivaregård.

Gårdarna i Marietorp är belägna i sydöstra delen av N. Solberga socken. Hemmanet omtalas redan i slutet av 1300-talet. Det återfinns sedan under rubriken “Kongl. Maj:ts arv och eget” och beboddes av krigsfolk. Stavningen av gårdens namn har under 1500- och 1600-talen skrivits som Marjatorp, Martorp, Margetorp, Maritz- eller Märittorp. I folkmun har gården ofta hetat Mattarp. En gästgivaregård förlades här troligen i mitten av 1600-talet.

 

 

 

 

MUNTARP Norrgården 1 mantal frälse, Södergården 1/2 mantal skatte, senare frälse

Byn Muntarp är belägen i socknens centrala del. Bebyggelsen bör ha utvecklas under medeltiden, även om Muntarp blev dokumenterat först genom Vasatidens räkenskaper. I längden över årlig ränta från 1545 återfinns “Abram i Mondaorp”. Samme person “Abraham ij Montorp” är även nämnd i 1564 års längd. De båda Muntarpsgårdarna benämndes under lång tid 1/2 mantal skatte och 1 mantal frälse. Först i 1740-talets längder började man skilja mellan Norrgården och Södergården.

 

 

 

 

MÅLEGÄRDE 1/2 mantal frälse

Gården är belägen i mellersta delen av socknen. Dess äldsta historia är något höljd i dunkel, men flera tecken tyder på att gårdsnamnet varit Tildremålen från slutet av medeltiden till omkring år 1600. Vid indrivningen av Älvsborgs lösen 1571 ägdes “Målgerde” av Per Christersson på Fletna. I mitten av 1600-talet införlivades Målegärde bland David Dachsbergs stora gårdskomplex i socknen. På 1730- och 40-talen var gården enligt mantalslängderna uppdelad mellan två brukare om 1/4 mantal vardera.

 

 

 

MÅLEN 1/2 mantal skatte

Namet Målen är mycket vanligt speciellt i sydöstra Småland. Det kan härledas från mål = mått, och platsen bör alltså vara ett uppmätt jordstycke eller nyodling. Under rubriken “plattjordar” i 1545 års längd över årlig ränta återfinns gården Målendhe. Några år senare klassades Målen som torp, vilket 1571 hade åsatts 1/2 mantal skatte. I samband med indrivningen till Älvsborgs lösen detta år var Gumme och Mons skrivna för gården.

 

 

 

 

NÄS 1/4 mantal skatte
Gården Näs, som ligger intill Ormaryds samhälle i södra delen av socknen, har fått sit namn av den udde eller det näs som skjuter ut i Sjunnarydssjön. Näs omtalas första gången den 13 nov. 1409 då “kirkio goz Neso” genom sockenmännen såldes till den danske jordmagnaten Abraham Brodersson. Gården var alltså vid denna tid kyrkogods. Sedan är Näs’ öden okända fram till Gustav Vasas tid.

 

 

 

 

ORMARYD 1 mantal frälse

Ormaryds by är belägen i socknens södra del strax väster om stationssamhället och norr om Sjunnarydssjön. Namnets härledning kan diskuteras men har troligen anknytning till det forntida mansnamnet Orm; alltså platsen där Orm röjde mark. Gårdsnamnet förekommer första gången tillsammans med Näs i en urkund från den 13 nov. 1409: “En tilgang i Ormaryth och Niclis i Ormaryth”. När gården nämns i Vasatidens räkenskaper sorteras den in bland frälse landbönder med Sven i Ormarijd skriven i längden för 1545.

 

 

 

PILABO 1/4 mantal skatte

Den forna gården Pilabo låg i socknens norra del, och på den större delen av dess marker utbreder sig nu bebyggelsen i Annebergs samhälle. I Vadstena klosters jordeböcker på 1400-talet redovisas en gård som hette Pipoboda eller Pipabodhe förmodligen samma ställe som senare kallas Pilabo. År 1502 noterades “Pipoboda øde vid Væro bro”. Væro ström som nämns vid denna tid lär vara ett äldre namn på Svartån. 1605 hade gården fått den egendomliga stavningen Perilleboda.

 

 

 

 

PÅSKARP 1 mantal skatte, tidigare krono

Hemmanet Påskarp är beläget i socknens nordvästra del och en stor del av arealen upptas numera av bebyggelsen i Solberga samhälle. Paskathorp nämns i en urkund daterad den 6 januari 1385 då riddaren Harald Karlsson (Stubbe) pantsatte ett antal gårdar i socknen. 1560 var Påskarp “Her Stens köpegodz aff fru Brita Hamersta”. 1563 års jordebok uppger “Skatta tumtt ij Påskårp, Rent 3 öre”. Under 1700-talet var hemmanet delat i tre tredjedelar.

 

 

 

 

SJUNNARYD 1/2 mantal skatte, Postgård

Gården är belägen i socknens södra del på västra sidan om Sjunnarydssjön. Den medeltida stormannen och drotsen Bo Jonsson Grip ägde på 1300-talet bl.a. Sjunnaryd. I samband med försäljningen av kyrkans gårdar i Näs och Ormaryd år 1409 figurerade Niclis i Syunderyd. 1559 finner man namnet Siuffwenderijd. Vid indrivningen till Älvsborgs lösen 1571 redovisades gården under rubriken “Kungl. Maj:ts arv och eget”. 1645 var Siunnery kronohemman.

 

 

 

 

SKÅNGESBO 1/4 mantal skatte

Skångesbo har under ett par sekel bestått av två gårdar belägna i socknens nordvästra del. Skængulsbodha nämns i en handling daterad den 6 januari 1385 i Åhult (Södra Vi,Kalmar län). Sedan figurerar inte gården i några handlingar förrän in på 1500-talet. Skångesbo är ett relativt ovanligt ortnamn och många variationer förekommer i stavningen som t.ex. Skongesboo, Skångelsbo eller Skångersbro.

 

 

 

 

SLÄTHULT 1/2 mantal skatte, senare säteri

Gården Släthult är belägen precis mitt i N. Solberga socken där en stor del av arealen ligger drygt 300 m ö.h. Namnformen varierar omväxlande mellan Släthult och Slätthult. “Waste i Slatthulth” nämns i 1554 års tiondelängd. Under lång tid av 1600-talet förekommer 1/4 mtl Släthult, som rapporteras ligga öde. 1646 köpte David Dachsberg gården. På 1660-talet utverkades särskilda privilegier för Släthult, och gården övertogs av släkten Lood. 1696 hade gården fått rang av säteri.

 

 

 

 

SNAREBO 1/4 mantal frälse

Snarebo är beläget i socknens centrala del och har en väl bevarad gårdsmiljö. Från medeltiden är gårdsnamnet Tildremålen känt och detta torde periodvis innefattat även gården Målegärde. Båda gårdarna sorterade då under Vadstena kloster. Namnet Snarebo (Snarebodha) nämns första gången i 1578 års tiondelängd. Snarebo, Kronohemman 3/8 finns med vid åker- och ängsavmätningen 1645.

 

 

 

 

SOLBERGA SÄTERI 1/2 mantal frälsehemman

Solberga har sina ägor runt Solberga sockenkyrka. Så länga denna har existerat bör det också funnits gårdsbebyggelse här. Kyrkans läge där fyra eller fem vägar möts har sedan urminnes tider inneburit en centralpunkt även för övrig bebyggelse. I längderna över årlig ränta återfinns 1545 “Oluff Klockare”, 1563 och 1564 “Håkon ij Klåkergår” eller “Håkan ij Solberge”. Gården köptes 1647 av David Dachsberg på Grimsberg. 1760 ägdes och beboddes det nyligen upprättade Solberga säteri av kapten Carl Gustaf Sabelfeldt.

 

 

 

STUMPERYD 1 mantal frälse, säteri

Stumperyd är beläget i nordvästra delen av socknen strax söder om Solberga samhälle. Enligt ett testamente, daterat den 27 juni 1462, skänkte Märta Nilsdotter bl.a. Stwmparyd till sin son Axel Pethersson. År 1545 nämns “Benckt i Stomparijd”. Stumperyd blev den första av socknens hemman som nådde rang av sätesgård på 1610-talet. Gården innehades så småningom av den omtalade kvinnan Estrid Uggla som styrde över flera av socknens gårdar.

 

 

 

 

TILREMÅLEN 1/2 mantal frälse

I Vadstena klosters jordeböcker 4180 och 1502 nämns “en öde gardh kallas Tildramaale”. Denna gård Tilremålen återfinns senare i olika längder till slutet av 1500-talet. Namnet är nu sedan länge glömt och osäkerhet råder om var gården har legat. I 1500-talets längder finner man att ledtrådarna förknippar Tilremålen med de nuvarande gårdarna Målegärde och Snarebo. År 1564 återfinns Måns i “Tillremåla” under 1/2 frälse hemman. 1575 nämns Per i “Tileremålle”.

 

 

 

 

TURLUNDA Två soldattorp. N:o 122 Ormaryd och N:o 126 Muntarp

1771 anlitades en lantmätare för att mäta upp området Skaveskogen och dela detta mellan Muntarp och Ormaryd. Detta var ursprunget till de båda soldattorpen Turlunda. I samband med att indelningsverket organiserades på 1680-talet nämns Turlunda som först. Namnet skrevs omväxlande Thurlunda, Tulunda eller Torlunda och bebyggelse här kan ha funnits före soldaternas tid. Kartan över Skaveskogen från 1771 anger “Soldatetorpen till Ormary och Muntarp Commun”. Vid laga skiftena 1845 och 1851 hade separata stugor uppförts för respektive soldattorp.

 

 

 

NORRA VIBÄCK 1/4 mantal frälse

Vibäck är två gårdar i västligaste delen av N. Solberga socken. Norra Vibäck ägdes 1562 av Brita Jönsdotter Roos på Ervalla. År 1600 ägdes gården av Bengt Gabrielsson Oxenstiernas barn och sedan av Nils Bielke 1652. Norre Wijbeck skrevs i 1675 års mantalslängd men låg sedan öde från 1676 till 1682.

 

 

 

 

SÖDRA VIBÄCK 1/4 mantal skatte

Vibäck är två gårdar i västligaste delen av N. Solberga socken. Vid indrivningen till Älvsborgs lösen 1571 bodde torparen Arfvid i Videbeck här. Vid åker- och ängsavmätningen 1645 var gården klassad som skattehemman och 1646 införlivades Södra Vibäck genom abelineation bland David Dachsbergs stora gårdsinnehav i socknen. Under 1700-talet ägdes gården av skattebönder och 1823 förrättades storskifte varvid gården styckades i två delar.

 

 

 

 

VÄSSLEDA 2 mantal skatte

Byn Vässleda är belägen någon kilometer norr om Annebergs samhälle. Första delen av namnet, som skrivits Vesselda, har att göra med vattensamling (vättle), och slutleden -eda betyder passage mellan eller utmed vatten. Några namnuppgifter: År 1345 nämns “Wislidedhe”m 1385 “Wesledho” och “Wæstlidhum”. Den 13 november 1395 namngavs “Pæter Johansson i Wæslidhum” och 1432 “Ernels j Wetzledom” som då testamenterade sin gård till Skänninge kloster.

 

 

 

 

ÄLMESHULT (Elmeshult)
Norrgården 1 mantal skatte, Södergården 1 mantal skatte

Älmeshult är beläget i socknens centrala del strax söder om kyrkan. Namnet “Älme” härleds till trädet alm (almlunden) och stavningen har under fyra sekler huvudsakligen varit Elmeshult. På 1380-talet skrevs byns namn Ælmeshult. Redan på 1500-talet fanns här två huvudgårdar. Först vid åker- och ängsavmätningen 1645 framgår tydligt de båda hemmansdelarna Norregården och Södregården.

 

 

 

 

NORRA ÄNG 1/2 mantal frälse (rå- och rörshemman)

Två gårdar i N. Solberga socken är sedan 1500-talet kända under namnet Äng. Norra Äng är en av socknens nordligaste gårdar. Vid indrivningen till Älvsborgs lösen 1571 tillhörde gården Görvel Fadersdotter med åbon “”Lasse i Engh”. I början av 1600-talet nämns Anna, Brita och Botel samt därefter Erik Larsson i “Norre Engh”. Under hela 1700-talet och en stor del av 1800-talet var Norra Äng delat mellan två bönder som brukade 1/4 mantal vardera.

 

 

 

 

SÖDRA ÄNG 1/4 mantal frälse

Två gårdar i N. Solberga socken är sedan 1500-talet kända under namnet Äng. Gården Södra Äng är belägen i sydöstra delen av socknen. De äldsta uppgifterna om Södra Äng är från mitten av 1500-talet. Gården ingick då i ett s.k. landbohemmanskomplex under Hamnaryd. En av de först kända bönderna här var “Lasse ij Eng” som nämns bland “halva frelsis landbor” i jordeboken år 1563. Han var kvar ännu 1579. På 1710-talet bodde socknens klockare Peder Jönsson i Södra Äng och även klockaren Nils Ahlstrand innehade gården vid mitten av 1800-talet

 

 

 

ÄSKHULT 2 mantal säteri

Hemmanet Äskhult omfattar sydöstre hörnet av N. Solberga socken och namnet hjärlsed från trädet ask (äske). I en handling med anknytning till Bredestad och daterad den 24 juni 1381 nämns j Æskhulte. I början av 1560-talet redovisas Eskholt som två frälsegårdar. 1571 ägdes gårdarna av Erik Gustafsson (Stjärnbjälke). År 1667 erhöll David Dachsberg sätesprivilegier på hemmanen. I mantalslängderna från mitten av 1600-talet skrevs Norra och Södra Eskhult. Även Mellersta gården förekom liksom namnformen Eskholmen.

 

 

 

ÄSKHULTAMÅLEN 1/2 mantal frälse

Äskhultamålen var på sin tid socknens sydligaste gård. Slutleden -målen eller -måle förekommer bara i enstaka fall i våra bygder. “Jon i Eskholtamåla” nämns bland “Halfua Frelsis landbor” i jordeböckerna för åren 1563 och 1564. Långa perioder under 1500- och 1600-talen hade Äskhultamålen samme ägare som sätesgården Äskhult. Släkterna Dachsberg, Uggla och Oxehufvud nämns bland possessorerna under andra hälften av 1600-talet. På 1850-talet lades gården öde då sammanläggning med Äskhult hade skett.

 

 

 

ANNEBERG (Smålands Anneberg)

På hemmanet Knapparps ägor anlades 1863 en fastighet som fick heta Anneberg. Fram till 1868 bodde i Anneberg direktören Wilhelm Kullberg och mamsell Maria Kullberg. I anslutning till tändsticksfabrikens enorma expansion i slutet av 1800-talet framväxte ett samhälle med bostadsbebyggelse främst på Pilabos ägor. Även på Knapparps ägor uppfördes bostadshus. Våren 1909 öppnades järnvägsstation och postanstalt varvid samhället ur kommunikationssynpunkt fick namnet Smålands Anneberg som ändrades till Anneberg 1979.

 

 

 

SOLBERGA STATIONSSAMHÄLLE

Tiden 1871-74 byggdes Östra stambanan mellan Nässjö och Katrineholm. Då det blev klart att järnvägen skulle passera västra delen av N. Solberga socken aktualiserades tanken på att förlägga en station här. Denna byggdes på Påskarps marker och den 20 juli 1874 öppnades delsträckan Nässjö-Aneby för person- och godstrafik. Fram till 1909 var aspvirke och tändsticksprodukter från Anneberg betydande gods för Solbergas del. Bemanningen av Solberga järnvägsstation upphörde den 31 maj 1969 samtidigt som postanstalten indrogs.

 

 

 

ORMARYDS STATIONSSAMHÄLLE

Hösten 1868 gjordes omfattande planeringar angående en järnvägslinje mellan Eksjö och Nässjö. Det dröjde sedan några år innan järnvägsplanerna kunde förverkligas, men den 7 maj 1873 öppnades bandelen Eksjö-Nässjö för allmän trafik. Samtidigt var järnvägsstationen på Näs’ ägor klar och den fick namnet Ormaryd. Hela sträckan Nässjö-Oskarshamn Järnväg (NOJ) låg i sin helhet färdigbyggd hösten 1874. Efter att järnvägen blev klar började bebyggelsen i Ormaryd att växa fram. Bemanningen av stationen indrogs den 30 september 1967.

 

 

 

 

Källa: Norra Solberga Bygd och folk