Industrier

Förindustriell verksamhet

När man studerar gamla handlingar som berör Solbergatrakten, finner man vid sidan om den rena agrarnäringen, att en kemisk eller geologisk karaktär på verksamheten varit anmärkningsvärt stor. Utövandet har förstås varit mera av typen hantverk än industri.
Under 1700-och början av 1800-talet var således salpetersjudare flitigt verksamma på flera av socknens gårdar. Sjudarna levererade sin vara salpeter till Kronan för vidare framställning av krut.
Kalkbrytning förekom här uppe på småländska höglandet vid gårdarna Hamnaryd och Karstorp.
Tillgång på s.k. issjölera kom till användning för tegeltillverkning. Framtill 1910-talet var Knapparps tegelbruk igång och beläget inom tidigare Tarketts fabriksområde (tändsticksfabriken). Ett annat tegelbruk fanns i Äskhultamålen i södra delen av socknen.
På 1840- och 50-talen drev Gustaf Svahn i Vasslösa under Buckhult ett garveri.
Föga anande de som på 1820-talet anlade ett litet oljeslageri på Pilabo ägor mitt i nuvarande Annebergs samhälle, att orten drygt 100 år senare genom vaxduksfabriken skulle bli storförbrukare av linolja.
Linolja är det urgamla bindemedlet vid beredning av målarfärg och oljan pressas på ett eller annat sätt ur linfrön. Anläggningen vid Pilabo som lydde under Släthults säteri är nu helt bortglömd och endast mantalslängder eller statistiska tabeller minner om dess existens.
Omväxlande skrivs oljebruket eller oljeslageriet och ordet -slageri härleds från gamla tider, då man med hjälp av släggor drev in en kil i en anordning fylld med linfrö och på detta sätt pressade ut oljan härur.
Pilabo Oljebruk använde av allt att döma vattenkraften från Svartån för utvinning av linoljan. Även om det inhemska spånadslinet inte är det lämpligaste som råvara till linolja, så är det ändå troligt att mogna linfrön från denna art pressades här. Linoljeframställningen vid Pilabo lades ned på 1840-talet.
Men annan verksamhet kom snart till stånd på orten. Ur landshövdingarnas femårsberättelser får vi veta, att exempelvis år 1848 “Tvenne snusqvarnar vid Solberga och Knapparp hafva tillverkat snus för ett värde af 150 Rdr”.
Från 1827 finns en notering att Anders Åhl utvidgar mjölkvarnen vid Pilabo. Två år senare var en husbehovs- och legosåg igång vid vattenfallet. Denna ogillades av ägaren till Knappevads eller Taskevads såg, fältväbeln Melander. Han ansåg att sågarna låg för nära varandra och att trakten inte var tillräckligt skogrik för dessas kapacitet. Ett stort antal hemmansägare var emellertid intresserade av att sågen kom till stånd. Den årliga försågningen uppskattades till 90 tolfter stockar (= 1 080 st.) och häradssynerätten tillstyrkte anläggningen under förutsättning att den försågs med sågkista för upphämtning av spånen.
1846 bosatte sig smeden Gustaf Fredrik Dahlberg i Pilabo och startade ett järnmanufakturverk med en spik- och en knivhammare. Detta var igång 1862, då en man vid namn J. E. Rosenquist utannonserade smedjan och fullständiga verktyg. Sedan är dess öden okända.
Någon dryg kilometer från Pilabo ligger Glömminge säteri. Här var brännvinsbränneri i bruk under 1860-talet och verksamheten drevs av patron C. A. Andersson i Glömminge. Enligt bevarade protokoll tillverkades exempelvis i november 1868 drygt 21 000 liter brännvin vid denna anläggning. Spritvaran levererades huvudsakligen till dåtida gästgiverier och krogar i bygden samt till affärer i Eksjö. Glömminge bränneri lades ned på 1870-talet.