Garveri

Den lilla kvarnbyn Vasslösa vid ett av Huskvarnaåns källflöden på gränsen till Nässjö socken är numera helt utplånad. Av namnet framgår att man periodvis led brist på den viktiga drivkraften vatten för malning av säd.
Tiden 1840-1852 fanns en annan verksamhet vid sidan av husbehovskvarnen. Det var Gustaf Andersson-Svahn som drev garveri på platsen och han hade tidigare idkat sitt yrke i Västra Fagerhult, Flisby socken. Garveriet i Vasslösa blev av betydelse och redovisas flera gånger i statistiska sammanhang. Ännu in i vår tid har man kunnat peka ut rester av det stora garvarekaret strax nedom kvarnen. “Garvarns” har även varit ortsbefolkningens namn på Vasslösa.
Att garva läder var på 1800-talet en omständlig och tidsödande procedur. Utgångsmaterialet djurhudar fick efter rensning och skrapning under långa tider behandlas med olika barkextrakt.. Huvudsakligen kom bark från gran och ek till användning.
Omkring 1850 hamnade garvaren Svahn i ekonomiska svårigheter och Solberga kyrkokassa hjälpte honom med ett lån på 66 riksdaler. När Svahn ett par år senare flyttade från orten lades också garveriet i Vasslösa ned.