Mekanisk industri

Solberga Mekaniska Verkstads AB

Den ursprungliga smedjan där verksamheten startade.

År 1879 kom en endast 18 år gammal “nybyggare” till Solberga. Han kom från Danstorp och hette August Hiel Johansson. Han köpte en gammal bastu från Skångesbo för 30 kr som flyttades till samhället och byggdes om till en smedja. Något startkapital ägde han inte och det stora problemet uppstod när han skulle skaffa det oumbärliga smidesstädet. Det visade sig nämligen vara en dyrbarare tingest än själva smedjan eftersom det krävde en kapitalinsats på 40 kr och gjorde att han fick skuldsätta sig.

 

Han fick dock namn om sig att vara en skicklig vagnsmed och beställningarna blev så många att han efter en tid måste anställa först en och sedan två arbetare. Han inköpte också träfärdiga vagnar, som han beslog och sålde till förbrukare. Dessa vagnar lät tala om sig för sin styrka och lätta gång.
Snart utökades rörelsen även med tillverkning av manufaktursmide såsom gångjärn, stocksmide m.m. som levererades till järnhandlare. Tillbyggnader av smedjan måste nu göras i etapper under 1880- och 90-talen. Ett stort framsteg under de första åren var, att en handdriven svarv kunde anskaffas. Den var av allra enklaste slag. Prisman bestod av ett par rälsskenor, men den gjorde god tjänst under flera år, så länge tillverkningen inte krävde större precision.
Skiftande konjunkturer medförde under årens lopp att verksamheten måste omläggas och anpassas efter aktuella behov. August Johansson övergick till att göra tröskverk, sädesrensare och järnvägsdressiner. Han fick framgång som nykonstruktör och specialiserade sig på maskintillverkning. Därmed kan också hans företag sägas ha lämnat hantverksstadiet och övergått till småindustri.

Interiör från den äldre maskinverkstaden

För en mer industribetonad drift krävdes dock bättre verktygsmaskiner än den hittillsvarande primitiva utrustningen. Först gällde det att anskaffa en ordentlig svarv. En sådan betingade det på den tiden höga priset av 800 kronor. August Johansson fick på nytt ekonomiskt bryderi. Han hade redan behövt låna för att kunna utvidga sin rörelse och nu ville ingen låna honom mera pengar. En syster till honom trädde då emellan och lät honom disponera sina sparpengar på 500 kronor. Resten fick han klara genom avbetalningar.
Även den nya svarven drevs i början av handkraft. Eftersom detta i längden blev för betungande anskaffades en 2 hkr fotogenmotor som krävde hela två års avbetalning. Den första borrmaskinen tillverkade fabrikör Johansson själv. Maskinuppsättningen utnyttjades nu en tid för framställning bl.a. av stolskruvar. Då detta blev en lönande tillverkning, kunde ännu en svarv anskaffas och arbetsstyrkan utökades till fem man.

På hösten år 1900 lät fabrikör August Johansson inregistrera sitt företag hos Länsstyrelsen i Jönköpings län under firmanamnet Solberga Mekaniska Verkstad. Den ökade industrialiseringen i landet hade medfört lagstiftning i fråga om arbetarskydd, och även ut till det lilla Solberga nådde yrkesinspektionen. Den till verkstad utökade lilla smedjan fann inte nåd vid denna inspektion, utan det blev kategoriskt åläggande att anskaffa mer ändamålsenliga lokaler.
Detta kom som ett hårt slag för fabrikör Johansson. En nybyggnad krävde en kapitalinvestering, som tycktes honom oöverkomlig. Han lyckades dock få till stånd en överenskommelse om utbyte av sina verkstadsprodukter mot byggnadsmaterial, och han valde att uppföra en gedigen verkstadsbyggnad i tegel. År 1902 kunde byggnadsarbetet sättas igång och slutföras. Den gamla smedjan blev nu utrymd och den dag kom när den kunde rivas, inte utan vemod hos den man som här lagt ner sin bästa kraft och lyckats som egen företagare.

Verkstaden och tillbyggnaden 1907

I nybyggnaden blev det nu nödvändigt att skaffa en större fotogenmotor för driften. Den var på 5 hkr, men utvecklingen gick nu snabbt, varför denna motor snart måste utbytas mot ett suggasverk på 12 hkr. Ett särskilt maskinhus byggdes för detsamma. Arbetsstyrkan kunde nu utökas till ett tiotal man, och nya arbetsmaskiner anskaffades.
Efter endast några få år var utrymmet åter för litet och 1907 skedde den första tillbyggnaden i trä för inrymmande av smedja. Den växande arbetarstammen nödvändiggjorde också, att arbetarbostäder ordnades eftersom bebyggelsen i stationssamhället ännu var föga utvecklad. Redan vid tioårsjubileet hade företaget nått en god konsolidering och dess ledare kunde glädja sig åt ett grundmurat förtroende.

 

 

Ett nytt skede i företagets utveckling inträdde nu. Istället för den tidigare fabrikationen upptogs tillverkning av verktygsmaskiner, borrmaskiner och smärgelslipmaskiner samt cirkelsågverk och andra träbearbetningsmaskiner. Med åren gick utvecklingen mot en större specialisering ifråga om verktygsmaskiner för den mekaniska industrin. Denna utveckling medförde ett ökat behov av lokaler även för konstruktion och administration. 1910 byggdes verkstaden till i två våningar och under de följande åren skedde flera om och tillbyggnader. 1943 uppgick verkstadslokalernas sammanlagda yta till c:a 1 000 m2. 1915 fanns i bruk 13 svarvar, 8 borrmaskiner, 3 kipphyvlar och 3 fräsmaskiner.

Fabrikör Aug. Johansson tillsammans med sina arbetare.

Den stigande produktionen gjorde det även nödvändigt att rationellt lösa kraftfrågan. Ännu hade inte elektrifieringen slagit igenom i orten och företaget installerade en elektrisk anläggning för ljus och kraft från en generator som drevs med det förut befintliga suggasverket. Denna lösning av kraftfrågan utgjorde ett provisorium, tills anslutning efter några år kunde ske till Eksjö stads utvidgade ledningsnät.
I december 1915 ombildades Solberga Mekaniska Verkstad till aktiebolag. August Johansson kvarstod den första tiden som det nya bolagets direktör. Hans äldste son, ingenjör Nathan Widfeldt utsågs från första början till bolagets disponent och som arbetsledare inträdde samtidigt hans yngre bror Eric Widfeldt.
1936 trädde August Johansson officiellt tillbaka och tillerkändes pension men fortsatte med intresse att följa företagets fortsatta utveckling. Under första världskriget åren 1914-1918 fick företaget vissa svårigheter att upprätthålla verkstadsdriften och under depressionen 1919-1921 inskränktes driften först på lördagar och senare en tid helt och hållet. Investeringarna fortsatte dock och när det allmänna marknadsläget så småningom förbättrades blev det åter god efterfrågan på bolagets produkter.

Snabbsvarv modell S7S

Pelarborrmaskin typ SEP nr 4

Snabbkallsåg nr 2

1940 gick företagets banbrytare och förste direktör August Johansson ur tiden. Utgången från ett fattigt hantverkarhem i Danstorp i Norra Solberga, där han föddes 1861 hade han att kämpa en seg kamp för att skapa sig möjligheter till utkomst på ett verksamhetsområde till vilket hans håg stod.
1946 uppfördes en kontorsbyggnad i verkstadens omedelbara närhet med plats för affärs- och ritkontor på nedre botten samt konferensrum och lunchrum för kontorspersonalen på övre våningen.
Efter att tidigare huvudsakligen ha avsatt sina produkter inom de nordiska länderna kunde företaget efter första världskriget börja bygga upp en mer omfattande export. Maskiner från Solberga kom att gå ut till europeiska länder såsom England, Holland, Schweiz m.fl. men även till länder som Palestina, Egypten och de sydamerikanska republikerna. Under andra världskriget skedde ett avbrott i affärsförbindelserna över gränserna som sedan återupptogs.