Textilfabriker

Silkesfabriken Astra i Anneberg

1936, alltså redan innan man kommit igång med vaxdukstillverkningen, startades en konfektionsindustri i f.d. tändsticksfabrikens tomma lokaler. Det var ett led i tändsticksbolagets strävan att bereda kvinnor arbetstillfällen. Företaget hette Silkesfabriks AB Astra och var ursprungligen en göteborgsfirma, som redan 1937 införlivades i Jönköping-Vulcan-koncernen. Krigsutbrottet 1939 med åtföljande textilransonering gav faktiskt ett uppsving för Astra. Fabrikens produkter dam- och flickunderkläder var nämligen undantagna från ransonering. Sortimentet utökades att omfatta dam- och flickklänningar samt även herrskjortor, allt i charmeuse och perlon. Dessa produkter var man först i landet med att framställa genom ett förfarande som närmast liknar virkning eller stickning. Garnet importerades ovarpat från Tyskland. Under högkonjunkturen uppgick arbetsstyrkan till 135 personer, de flesta kvinnor, och omsättningen låg runt 2 milj. kr. Chef för industrin var Gösta Birgersson från Vetlanda.
Efter krigsslutet började det bli svårigheter att ersätta den naturliga avgången av sömmerskor, samtidigt som en begynnande allmän textilkris i landet var skönjbar. I det läget beslöt bolaget att avveckla sin verksamhet och våren 1953 var Silkesfabriken Astras saga all.
Lokalerna var inrymda i andra våningen på den nu rivna lagerbyggnaden. Under resten av 50-talet var en annan konfektionsfirma, Libo, verksam här och dennas tillverkning bestod huvudsakligen av herrskjortor.

Kontorspersonal vid Astra 1948

Väveribolaget

Patron Nils Petter Nicklasson på Stumperyd bildade år 1881 Väveribolaget. De tillverkade tyger, schalar och filtar i ull. Ullen, samt s.k. “schoddy” köptes från grossister. Den kördes till Stenkars kvarn och “valkades” där vid en för detta ändamål uppförd anläggning, vilken drevs med vattenkraft. En del maskiner anskaffades, däribland några större vävstolar.
Verksamheten var dock inte så lönande, varför den lades ner efter sju – åtta år.