Brännekälla (Brännkälla).

Detaljkartorna över Norra Solberga socken visar mer exakt lägena för de olika platser, huvudsakligen torp och backstugor  som Hembygdsföreningen har märkt upp med skyltar. På skyltarna finns namn och årtalsuppgifter. För att vi alla lättare ska kunna hitta tillbaks till våra förfäders boplatser har vi tagit hjälp av dagens moderna teknik och anger vid varje plats GPS-koordinaterna. (Se GPS).
Klicka på resp. namn i förteckningen nedan för att bläddra mellan de olika boplatserna.
Följande platser finns upptagna:
 

Brännekälla (Brännkälla)

Brännekälla  var en boplats med gamla anor redan då den dök upp i längderna i slutet av 1600-talet. Torpet låg ungefär mitt emellan de nuvarande småbruken Mossen och Dungen. Brännekälla är utsatt på sockenkartan från 1719.
   Anders och hans hustru var de första kända här, och de dog 1685 resp. 1691. Sedan kom en släkt som blev torpet troget  i mer än hundra år. Peder Jönsson och makan Kirstin Jacobsdotter bodde i Brännekällan fram till 1720-talet. Peder omtalas vid sin död 1728 som en 72 år gammal man, vilken avsomnade efter en stilla och gudelig vandel. Han hade plågats av mångfaldiga krämpor i 16 år med värk i bröstet och magen samt hade längre eller kortare tid varit sängliggande.
   Dottern Karin vigdes 1712 med ryttaren för Marietorp, Hans Hansson-Markman. Sonen Jacob Persson övertog bruket av torpet och verkade där tills han dog av lungsot 1753, 58 år gammal. Jacob hade två döttrar som hette Elin och Kirstin. Elin förblev ungmö och stannade kvar i föräldrahemmet till sin död 1785. Kirstin gifte sig med drängen på Stumperyd, Nils Månsson, som flyttade till Brännekälla och blev torpare. Så småningom utnämndes han till rättare på Glömminge säteri och antog i samband därmed namnet Källström.
   Familjen återfanns slutligen som bönder i Vässleda, där Nils avled år 1800. År 1754 föddes sonen Zachris i Brännkälla, och han kom med sin familj att framleva sina sista år i detta Glömmingetorp.
   Zachris' dotter Lisa blev femte och sista generationen av denna släkt i Brännekälla, och hon flyttade härifrån 1823.
   Sista torparefamiljen i Brännekälla blev Johan Seijser  och hustrun Anna Greta, som kommit hit från Källelund under Lövhult 1830. Familjen utökades med 10 barn. Robert Pettersson i Kongsryd hade i sin ungdom hört berättas om de fattiga Brännekällabarnen, som gick omkring och tiggde i gårdarna vid jultiden. Från 1852 var torpet Brännekälla öde, och Seijsers kom att framleva under socknens beskydd i backstugan Källåsen på prästgårdens marker i Hult.