Kullatorpet eller Björkhagen.

Detaljkartorna över Norra Solberga socken visar mer exakt lägena för de olika platser, huvudsakligen torp och backstugor  som Hembygdsföreningen har märkt upp med skyltar. På skyltarna finns namn och årtalsuppgifter. För att vi alla lättare ska kunna hitta tillbaks till våra förfäders boplatser har vi tagit hjälp av dagens moderna teknik och anger vid varje plats GPS-koordinaterna. (Se GPS).
Klicka på resp. namn i förteckningen nedan för att bläddra mellan de olika boplatserna.
Följande platser finns upptagna:
 

Kullatorpet eller Björkhagen

Forskningen har givit bekymmer då det gällt att följa upp Kullatorpets öden sedan siste soldaten flyttat. Tydligen fick stället på 1740-talet namnet Björkhagen och blev dagsverkstorp under Hamnaryd.
   År 1749 vigdes drängen Per Persson i Snarebo med Annika Andersdotter i Stenklämman. Det uppgavs att de skulle bo i Kullatorpet, men 1755 föddes deras son Per i Björkehagen under Hamnaryd. Sedan nämns ej Kullatorpet utan endast Björkhagen, och först i början av 1800-talet framgår av längderna att stället låg på Kulla ägor.
   Från 1758 och ett 30-tal år framåt bodde Bengt Nilsson med hustrun Annika i Björkhagen. Namnen på åtta barn infördes i födelseboken. Senare bosatte sig familjen i Stubbetorp under Hamnaryd.
   Efter dem kom Jaen Håkansson och hustrun Maja Ebbesdotter från torpet Svältan. Deras dotter Maja gifte sig 1804 med torparen Olof Nilsson, och dessa brukade Björkhagen några år. Sedan tog en äldre syster, Margaretha, vid tillsammans med sin make Nils Zachrisson. Om dagsverken fortfarande utfördes vid Hamnaryd har ej utretts. Däremot fortsatte torpet att ärvas på spinnsidan genom i sin tur deras dotter Katharina. Hennes man Karl Anders Magnisson blev siste torparen i Björkhagen, som alltså brukades av samma släkt i drygt 50 år. Torpets öde beseglades 1839, vilket framgår av följande utdrag ur sockenstämmoprotokollet:
   "Torparen i Björkhagen på Kulla ägor, som genom brandskada förlorat icke allenast bostad utan också större delen av sina persedlar och effekter, anropas församlingens behjärtade understöd i denna svåra belägenhet. Ehuru församlingen med stort missnöje erfarit att denna brandskada vållats huvudsakligen genom vårdslöshet med eld, beviljas dock nämnde torpare, som befinner sig i utblottat tillstånd, ett frivilligt sammanskott som han själv får uppbära från den enskilda barmhärtigheten."
   Något nytt boningshus kom aldrig att återuppföras på den gamla platsen. Vid laga skiftet av Kulla 1867 noterades: "I avseende på ladugården vid Kullatorpet så överenskoms att Johan Gustaf Johansson skall bekomma fähuset och foderladan samt Petter Johansson det återstående."