Hembygdsgården

Hembygdsgården är belägen 1,5 km söder om Anneberg utefter vägen mot Ormaryd. Byggnaderna är uppförda på den s.k. Prästakullen, Hults ägor.

Skångesbostugan

Skångesbostugan har ursprungligen varit mangårdsbyggnad på Skångesbo gård i nordöstra delen av N. Solberga socken.
Huset är byggt i liggande timmer, utvändigt brädfodrat. Nedre delen av huset är daterat till 1600-talets slut. Så sent som 1856 påbyggdes en övervåning. I samband med denna ombyggnad flyttades köksdörren från husets långsida till gaveln och fönstren på nedre botten till den nya övervåningen sedan nya något större fönster insattes i bottenvåningen. Antagligen brädfodrades huset i samband med denna ombyggnad.
Huset var bebott till år 1939. År 1954 skänktes huset av ägaren Oscar Bermvik till hembygdsföreningen och flyttades till sin nuvarande plats. Stugan stod klar 1957.
Huset har nu tak av enkupigt tegel. På nedre botten finns kök, storstuga med smålandsspis och förstuga som tillbyggdes 2002.
På övre våningen två rum och hall för utställningar

Fataburen

Fatabur (förrådsbyggnad) troligtvis från slutet av 1600-talet, i liggande timmmer med spåntak och takryttare. Den har tidigare stått på Släthults gård som var sätesgård bl.a. för familjerna Hammarfeldt, Stiernspetz och Queckfeldt. Fataburen flyttades hit 1958 och stod klar i augusti 1960.
Under 2006 har föreningen lagt på nytt spåntak. Fataburen är skänkt av Carl-Gustaf Hultberg, Släthult.

Valladugården

Valladugård från början av 1800-talet rödfärgad med sticktak. Den har tidigare stått på Hults Norregård och skänkt av syskonen Andersson från Hult.
I valladugården förvaras främst äldre jordbruksredskap.

Förrådsbyggnad uppförd år 2000, färdigställd under 2001.

Hembygdsgården blir till.

Grunden för hembygdsgården läggs

Behovet av en egen hembygdsgård var från början angelägen och 1951 gjordes framställning till pastoratet att få erhålla mark för en hembygdsgård vid vägen mellan Anneberg och Hult. Den 6/10 är antecknat att nyttjanderätt erhållits för det område vi nu kallar innergården. Arrendator Friman hade lovat att under sin arrendatortid lämna nyttjanderätt till slåtteräng i anslutning till ovan nämnda område. Sammanlagt omfattade området 0,58 ha.
Nästa fas blev att få tag på en stuga. Undersökningar förekom om övertagande av den gamla mangårdsbyggnaden på Släthult och gamla komministerbostaden. Den 1/12 1952 noterade styrelsen att Oskar Bermvik, Skångesbo erbjudit föreningen ta hand om en äldre bostadsbyggnad med vissa inventarier. En utflykt till Skångesbo anordnades och det beslöts att tacksamt ta emot erbjudandet.
Nu följde några år med nybyggararbete vid hembygdsparken. Här rådde stor aktivitet och arbetsglädje.

Den återuppförda stugan

Vid årsmötet 1955 kunde ordföranden Erik Ehn stolt meddela att stugan var på plats och under tak, men att mycket arbete ännu återstod innan den kunde tas i bruk.
Vid årsmötet 1958 erbjöd C-G Hultberg föreningen att ta hand om en äldre byggnad på Släthult, en fatabur. Man konstaterade att med den byggnaden på hembygdsgården fick man en lämplig förvaringsplats för fornminnen och redskap. Vid samma årsmöte beslöts att iordningsställa parkeringsplats.
Det finns i protokollen många beslut över arbetsinsatser och arbetsfördelning för flytten från Skångesbo och uppbyggnaden i hembygdsparken. Väg måste ordnas fram till platsen där stugan skulle stå och den platsen måste röjas och grund ordnas.

Många yrkeskunniga medlemmar hjälptes åt

Byggmästare Carl Ingesson fick ansvaret med ritningar och kommunkontakter. Den 28/8 1954 fick han bl.a. begära förlängt byggnadstillstånd. Solberga kommun gav också ett anslag på 1 000 kr.
Arvid Isaksson och Einar Pettersson var ansvariga för rivningen och transport från Skångesbo till hembygdsgården. Det köptes träd i Glömminge som sågades i Vessleda. Det ordnades kompletteringsvirke på olika sätt, det mesta i form av gåvor.
10/4 1957 var landsantikvarie Stenström på besök för besiktning av stugan som var i bra skick. Stenström gav anvisningar om målnings- och tapetseringsarbeten. Han rekommenderade även träluckor för fönstren.

Brunnen med uppfordringsanordning

Från år 1957 kan vidare nämnas att Arvid Isaksson tillverkat takrännor i trä och inplacering av skänkta föremål påbörjades.
År 1958 iordningställes plats där fataburen från Släthult skulle sättas upp. Fataburen skulle få nytt tak av sågad träspån, som Arvid Isaksson och Georg Ingesson åtog sig att ordna. Det beslöts att gräva en brunn och bestämdes plats för denna. Arvid Isaksson ordnade senare att brunnskar och uppfordringsanordning kom på plats.

År 1959 ordnades försäkringar på stuga och fatabur. På årsmöte framförde föreningen tack till Hultberg för den hjälp som erhållits med fataburen och virke till densamma.
Vid tre tillfällen hade hembygdsgården besök av skolklasser, något som sedan återkommer under åren framöver.
Vid årsmötet 22/4 1960 meddelas att fataburen var färdig och under tak.
Längre fram i tiden togs beslut om att i stämpel få in bilden och numera är denna bild föreningens kännemärke på brevpapper och kuvert.

Gärdesgården hägnas

Den 28 augusti 1960 skedde invigning av hembygdsgården. Den samlade cirka 1500 personer, som betalade 1 kr i inträde.
För invigningen var en arbetsgrupp utsedd bestående av Nils Blom, Ernst Brodin, Sture Engdahl, Bertil Fritz, C-G Hultberg, Erik Karlsson, Tore Sandahl, Hugo Sterne och Börje Svanberg.
Kommittén hade mycket att bestyra, bl. a. program, inbjudningar, servering, medverkande m.m. Flaggstänger ordnades exempelvis av Sture Engdahl med hjälp av Arvid Isaksson och David Pettersson.
Landsantikvarie Allan Nilsson från Jönköping förrättade invigningen av park och byggnader. Eksjö folkdanslag och Annebergs musikkår medverkade. Sture Hesse som är född och uppväxt i socknen berättade historier på bygdemål. Erik Ehn i Anneberg som varit eldsjälen bakom tillkomsten av hembygdsgården tilldelades länsförbundets förtjänstmärke. Arrangemanget gav en nettobehållning på 1 400 kr.

Gärdesgårdsarbetarna samlade

1961 erbjöd bröderna Erik och Verner Andersson föreningen att ta hand om en valladugård belägen ca 200 m sydväst om hembygdsgården. Huvudansvariga för detta arbete var Knut Eriksson, Georg Ingesson och Arvid Isaksson.
1962 gjordes framställning om att tilldelas svensk flagga till 12 m stång, som skänks av Pontus Pettersson, Blankefall.
Flaggan erhölls senare i gåva från makarna Anny och Evald Blom, som samtidigt skänkte signerade linnedukar.
Av Ella Sundström, St Knapparp hade föreningen erhållit golvträ och det framfördes tack för detta.
Erik Widfeldt åtog sig att tillsammans med plåtslagare Oscar Malm ordna en vindflöjel att placeras på fataburens tak.
3/6 gästas hembygdsgården av Eksjö hembygdsförening som höll gökotta därstädes.
1963 tog man ner granar för att användas till stängsel kring parkeringsplats. David och Einar Pettersson organiserade det arbetet. Tak på vedbod repareras.
1971 var det dags för rödfärgning av stugan.
1976 hade vi inbrott.

Grindarna på plats

1978 ordnades med grindar.
Fatabur och valladugård blev inte de visningsobjekt som förväntats. Dessa utrymmen fick i för stor utsträckning tas i anspråk för uppsamlingsplats för arbetsredskap, bänkar och bord.
1979 erbjöds föreningen att ta hand om en byggnad på försvarets övningsfält vid N. Kulla. I förhoppning att detta skulle lösa vårt behov av materialbod gjordes en utflykt till Hamnaryd, Hulu och N. Kulla. Den erbjudna byggnaden ansågs inte passa för det ändamål vi tänkt.
1983 ommålades fönstren och 1988 flaggstången.
1990 inhämtades pris på färdiga takstickor för omläggning av valladugårdstak. Det skulle kosta 7 920 kr vid hämtning. Beslutades att avvakta med taket till 1991. Gunnar Andersson och C-G Hultberg lovade ta fram råprodukt till takstickor.
Till hembygdsgården inköptes nya gardiner.
Kännedom erhölls om att pastoratsgården i Hult, enligt stiftets propåer borde säljas. På förslag av Hultberg upptogs förhandling om friköp av den mark som disponeras vid hembygdsgården. Den 6/12 godkändes med tacksamhet köpekontrakt över 10 332 kvm mark för en symbolisk summa av 10 000 kr.

Hyvling av takstickor

Den 20/4 -91 blev en riktig långdag kring arbetet med att hyvla takstickor till valladugården. Transport av råmaterial till Syreda, hyvling och transport av färdiga stickor till hembygdsgården. Snart därefter började omläggningen av valladugårdstaket.

Takläggning på vall-ladugården

Åren 1992-93 handlade mycket om stängselarbete och löpande underhåll.
1994 skedde tapetseringsarbete med hjälp av Holger Krantz och Tage Åkerberg.
1995 reparerades skorstenen på stugan.
1996 kontaktades N-G Färg för reparation av taket på fataburen efter resultatlösa försök att få ALU-arbetare.
1997 inköptes enestavrar till gärdesgård, 100 st á 10 kr. Det köptes även makadam, stängselbrädor och verktyg för uppsättande av staket.
Det beslöts att ta ut en ersättning på 150 kr vid uthyrning av hembygdsgården.
Adventsbelysning ordnades i fönstren mot vägen i stugans 2:a våning.
1998 genomfördes en avverkning och vi sålde ved för 600 kr.
N-G Färg ombesörjde reparation av tak på fataburen och en länge prioriterad arbetsuppgift var åtgärdad.
Gunnar Andersson ombesörjde att nya grindar nu finns på plats.
1998-99 hämtades ånyo enestavrar från Hamnaryd. Hans Arvidsson hade huggit gärdsgårdsvirke på Börje Färgs marker. Nya gärdesgårdar sattes upp på hela framsidan samt på höger sida av innergård under ledning av Bengt Hall, Ormaryd.
För år 2000 planerades hägna ny gärdesgård på nersidan samt att byggandet av en redskapsbod äntligen skulle förverkligas.

Share