Sågar och Kvarnar
Sågverk och kvarnar i N. Solberga
Elmeshult
Den 29 oktober 1742 företogs besiktning av Elmeshulta Sågen. Denna såg står på egen grund och innehas av Olof Israelsson, Casper och Gustaf Knutsson i Elmeshults Södergård samt Lars Nilsson, Per Johansson, Jon Persson och Måns Svensson i Norrgården.
Taxeringsmännen granskade sågkvarnen noga och fann att den stod på östra sidan om en enfota mjölkvarn, vilken var observerad i indelningsverket för Elmeshulta by.
Såghuset är gammalt, men tillhörande redskap är någorlunda behållna. Dammen är relativt lång och kostsam att underhålla. Den har sitt fäste på nämnda hemmans enskilda ägor. Vattnet kommer från Hamnarydssjön och rinner sedan mot norr utmed Hamnaryds mjölkvarn.
Sågen kan endast användas höst och vår när det är tillräckligt stor flod. Under tiden för sågningen kan inte mjölkvarnen användas.
Sågkvarnen drives med underfallshjul och ett sågblad vid ett “slätt” fall. Vid bröstdammen är fallhöjden endast 6½ kvarter = 96 cm och vid stalpgjutan 7½ kvarter = 111 cm. Vattengjutan är inte särskilt lång eller besvärlig. Marken sluttar mot norr och åns bredd nedanför bron är 4½ aln = 270 cm.
Något sågtimmer av omogen furuskog finns på Elmeshults samfällda bymark. Det övriga sågtimret framskaffas från grannar som har tillgång härtill. Virket sågas till halvnad, och en del bräder användes till gårdens egna byggnader, medan det övriga försäljes inom häradet. Taxeringsmännen tog allt detta i noga och behörigt övervägande. Då sågkvarnen hålles i gång med nödiga redskap kan här högst skäras 20 tolfter bräder årligen. Därtill kommer Kronan i årlig skatt och ränta 2 tolfter bräder.
Vid en ny undersökning av Elmeshults sågkvarn i augusti 1748 noterades att sågen då endast kunde skära 5 à 6 tolfter bräder ur smått och omoget timmer av tall och gran per år. De grannar som själva ingen skog ägde hade möjlighet att köpa bräder för 1 daler 16 öre silvermynt per tolft.
Sågen blev skattlagd 1744 till 2 tolfter bräder eller 1 daler 16 öre s:mt i avrad. På grund av den ringa tillgången på skog på orten finns inget sågtimmer att köpa. Sågverket kan ej heller förbättras utan “prövas oumgängligt till ortens nödvändiga behov”.
Gisshult
Ett sågverk finns angivet på gårdskartan från 1867. Se Gisshult nedan!
Knapparp
På ladugården Knapparps ägor under Grimsbergs säteri fanns en sågkvarn belägen vid samma bäck som ovannämnda Elmeshults. Sågen gick med ett blad höst och vår vid infallande flod. Den hade sitt dammfäste på västra sidan mot kronoskattehemmanet Hults Norr och Södergårdar. Virket togs till husbehov från säteriets egna skogar, och dessa tålde ingen försäljning av timmer eller bräder.
Pilabo
Strax intill kvarnen vid Pilabo fanns från mitten av 1800-talet ett sågverk. Då hemmanet utannonserades i tidningen Hvad Nytt? den 18 sept. 1860 nämns en turbinsåg jämte några hundra tolfter plank och bräder. I moderniserad form var sågen sedan i bruk för tändsticksfabrikens behov till långt fram på 1900-talet.
Vässleda.
Ett sågverk var i bruk här till fram på 1920-talet.
Äskhult.
Vid sekelskiftet 1900 fanns ett sågverk igång här. Se Äskhult nedan!
Kvarnar i socknen.
De flesta kvarnar i socknen var s.k. enfota kvarnar även kallade skvaltkvarnar. På något håll fanns också väderkvarn.
Bollebo, ½ mtl.
På dess ägor fanns 1697 en väderkvarn som byggdes två år tidigare. Den kunde gå vid starkt blåsväder och malde 1½ skäppa säd om dygnet.
Buckhult, 1 mtl.
Buckhults kvarn var belägen vid Vasslösa och anlades troligen på 1720- eller 1730-talen. I ett tillägg till jordeboken för år 1742 lät fruarna Helena Morat och Maria Christina Hammarfeldt anmäla fänriken Arvid Ribbing på Stumperyd för att han låtit uppsätta en ny tullkvarn på Buckhults ägor, där det tidigare inte funnits någon. Fruarna Morat och Hammarfeldt var förmodligen dåligt underrättade, ty någon tullkvarn var det aldrig fråga om.
Det var i stället en liten enkel skvalta för husbehovsbruk, byggd i Häradsbäcken som kommer från Fallegölen troligen på 1730-talet. Vid kvarnrannsakningen 1754 utsyntes den och förklarades olaglig. Kvarnen fortsatte emellertid att existera och vid 1816 års rannsakning var den försedd med ett par stenar som drevs av ett uthjul genom överfall.
Den tidvis dåliga tillgången på vatten gav stället namnet Vasslösa. “Vattnlösa” nämns i sambänd med storskiftet 1820, och enligt denna karta hade man försökt bättra på vattentillgången genom att gräva en kanal från Långgölen till kvarnen. En annan omständighet, som förorsakade tvister och rättegångar om det oumbärliga vattnet, gällde husbehovskvarnen i Träslända. Man grävde nämligen ett extra avlopp från Fallegölen för att höja effekten vid denna skvalta. Träslända lär ha gått segrande ur striden, säkerligen för att den namnkunnige Petter Jönsson förde sin bys talan.
Omkring 1825 processade torparna i Bygget om malningsrättigheten vid Buckhults kvarn, men tvisten löstes snabbt.
Den 3 maj 1837 såldes Buckhults kvarn på auktion, och ur ett bevarat protokoll hämtas följande:
“Sedan kungörelsen blivit utfärdad och i närgränsande kyrkor uppläst,… uppköptes verket i den ordning som följer med betalning till nästkommande 1:e augusti.
Kvarnhus, ett par stenar, hjul med järnsmide, järnbussning och järnbill. Första utropet stannade på Månsson i Isåsa för 30 Rd Rgs. Andra d:o Jonas Andersson i Buckhult 35:―. Efter långsamt betänkande utropades för tredje och sista gången, och högsta budet gavs av Petter Jönsson i Buckhult för 46 Rd Rgs.
En kvarnsten till Sven Nilsson i Konsryd, 32 skilling.
Således som skedde i Vasslösa den 3 maj 1837. Anders Jonasson i Danstorp”.
Ett minne från kvarnen i Vasslösa har genom en bandinspelning lämnats till eftervärlden av Carl Jonsson som var född i Bygget. Han berättar hur han som liten pojke någon gång omkring 1881 för första gången fick följa med sin far till kvarnen. Man bar en skäppa (20-25 kg) säd genom skogen eller över isen på gölen. Kvarnhuset var byggt i två våningar, det undre av sten och övervåningen timrad. Vattnet leddes i en ränna lagd på stenpelare fram till vattenhjulet som drevs med överfall. Inne i stenhuset överfördes kraften från vattenhjulet via ett stort kugghjul med träkuggar till valalyktan, som satt på den vertikala axeln under stenparet.
Det tog flera timmar i anspråk att mala den skäppa säd som man burit dit. Under tiden blev man hungrig, men möjlighet fanns att göra upp eld i en liten spis på andra våningen i kvarnhuset. Här gräddades fläskpannkakor som smakade väl under den långa väntan.
Buckhults kvarn gick samma öde tillmötes som flertalet andra små husbehovskvarnar och fick skatta åt förgängelsen någon tid kring sekelskiftet 1900.
Bottenvåningen i sten, något raserad och igenväxt, samt rester av hålldammarna visar idag platsen där kvarnen i Vasslösa en gång legat.
Bygget
“Lassa” kvarn låg i bäcken vid gränsen mot Fagertofta och var endast i bruk från 1850-talet till 1870-talet.
Bänarp, 1 mtl.
Emån eller Gisshultaån som den kallas här utgör sockengräns samt rågång mellan Bänarp och Stackeryd. I loppet som på sina håll är relativt stritt fanns på 1600- och i början av 1700-talet ett par skvaltor.
Enligt kvarnkommissionens protokoll från 1697 lämnas följande uppgifter: På salig välborne Eric Bagges arvingars frälsehemman Bänarps ägor finns en enfota kvarn. Gammalt kvarnstånd där bäcken rinner mot Gisshultasjön och dammfästet är mot Stackeryds ägor i Nässjö socken. Kvarnen kan gå höst och vår samt maler 2 skäppor säd om dygnet. Den är belägen ¾ mil från tullkvarnen i Skinnaryd.
På Dukers sockenkarta från 1719 (E85:1) går vägen från Bänarp mot landsvägen vid Stackeryd alldeles över dammfästet vid “Bänarps Qvarn”. “Bäckeqvarn till Stackeryd” ligger omedelbart norr om vägen. Båda kvarnarna avvecklades väl senare under 1700-talet och återfinns inte i några fler förteckningar.
Danstorp, 1 mtl.
På dess ägor var 1697 en enfota kvarn. Ett gammalt kvarnstånd och bäcken kommer från några mossar och kärr. Dammfästet var emot Kongsryds ägor. Kvarnen kunde gå när det hölls vid makt och lagades samt malde då 1½ skäppa säd om dygnet endast höst och vår. Men under tre år hade kvarnen inte varit i bruk eller någon malit på den. Den var belägen 1 mil från tullkvarnen i Skinnaryd. Vid rannsakningen 1754 fanns en kvarn på Danstorps ägor.
Gisshult, 1 mtl.
På välborne herr majoren Casper Stålhammars säteris ägor var en enfota kvarn 1697. Bäcken kommer från mossar och kärr. Dammfästet var på gårdens egna ägor. Kvarnen kunde gå höst och vår samt malde en skäppa säd om dygnet. Den varr belägen ¾ mil från tullkvarnen i Skinnaryd. Kvarnen är markerad å Dukers karta från 1719 (E85:1). Vid rannsakningen 1754 anges en kvarn “Gisshult Sätterie, på dess ägor”. I förteckningen över kvarnar från 1816 noteras att Gisshults kvarn har ett par stenar och att den gagnas till husbehov. Den var ombyggd med uthjul och drevs med överfall.
Av gårdskartan från 1867 framgår att även ett sågverk uppförts jämte kvarnen. Vattnet kommer från Göljarydsgölen och en ganska stor damm finns intill.
Glömminge, 3 mtl.
Uppå fänriken välborne herr Magnus Geiertz säteri Glömminge ägor var 1697 en enfota kvarn uppbyggd. Ett gammalt och urminnes kvarnstånd. vid bäcken som kommer ur kärr och mossar. Dammfästet var på gårdens egna ägor. Kvarnen kunde gå höst och vår samt malde ½ tunna säd om dygnet. Något maldes åt andra för tull. Den var beläget 1 mil från tullkvarnen i Aneby. Vid rannsakningen 1754 anges en kvarn “Glömminge Sätterie. på dess egne ägor”.
Ännu en enfota kvarn fanns 1697 på samma hemmans ägor. Den var byggd 18 år tidigare men var då alldeles förfallen och hade inte varit igång på tre år. Bäcken kommer från kärr och mossar. Kvarnen var belägen 1 mil från tullkvarnen i Aneby.
Grimsberg, 2 mtl.
Grimsbergs husbehovskvarn låg under 1500- 1700-talen vid Qvarnagården. På fru Helena Dachsbergs frälsehemmans ägor var 1697 en överfallskvarn som byggdes 12 år tidigare. Bäcken var grävd från Älmeshultasjön. Kvarnen kunde gå höst och vår endast till fruns behov. Inget maldes till andra på den. Den var belägen ¾ mil från tullkvarnen i Aneby.
Gullarp 1 mtl.
Omkring 1880 lät godsägare Axel Ferlin uppföra en väderkvarn på en höjd sydväst om gården (Väderkvarnskullen). Väderkvarnen lades öde efter Ferlins tid.
Hatten, ¼ mtl.
I rannsakningen 1697 nämns Krono Kavallerihemmanet Hattens enfotakvarn. Den var då uppbyggd för 5 år sedan och bäcken kom från några kärr med dammfäste mot Stumperyds ägor. Skvaltan kunde gå höst och vår samt malde endast en skäppa säd om dygnet. Det angavs att den var belägen en mil från tullkvarnen i Aneby. Av 1754 års kvarnrannsakning framgår att 3 kappar spannmål fick lämnas i ränta (skatt) till kronan.
Enfotakvarnen med ett par stenar finns med i förteckningen från 1816 och vid storskiftet från samma tid noteras: “Qwarnen och dammfästet förblifwer samfält”.
Holma, 1 mtl.
1697 fanns här en enfota kvarn vid ett gammalt kvarnstånd och bäcken kommer från Ormarydssjön. Dammfästet var på frälsehemmanet Kärrs ägor. Kvarnen kunde gå höst och vår samt malde 1½ skäppa säd om dygnet och var belägen ½ fjärdings väg från tullkvarnen i Skinnaryd. Kvarnen finns även med på rannsakningen från år 1754.
Hult Norrgård, 1 mtl.
På dess ägor var 1697 en enfota kvarn som var upbyggd sedan urminnes tider. Strömmen kommer från Hamnarydssjön och dammfästet var emot Knapparps ägor. Kvarnen kunde gå höst och vår samt malde en skäppa säd om dygnet. Den var belägen ¾ mil från tullkvarnen i Skinnaryd. Vid rannsakningen 1754 anges “Ibidem Ngl. en D:o på dess ägor”.
Hult Södergård, 1 mtl.
På dess ägor var 1697 en enfota kvarn som då under två år inte varit färdig, varken med stenar eller annan kvarnredskap. Den var dock ett gammalt kvarnstånd, där man när kvarnen var i bruk kunde mala en skäppa säd om dygnet. Strömmen kommer från Hamnarydssjön och dammfästet var på Knapparps ägor. Den var belägen ¾ mil från tullkvarnen i Skinnaryd. 1754 får vi uppgiften “Hult Sgl. en Sqwalteqwarn på dess egne ägor”.
Håknarp, ¼ mtl.
Den bäck som kommer från Långgölen på Buckhults ägor bildar fall strax söder om Håknarp i sitt lopp mot Hästsjön. Här anlades troligen ganska tidigt en skvalta.
På den omritade kartan över Stumperyds domäner från 1683 som förvaras hos lantmäterikontoret i Jönköping finns “En qwarn til Håkenarp”. Kvarnen är ej nämnd i inventeringen 1697 och på sockenkartan från 1719 står “Qwarnafall till Håcknarp, Öde”.
Först i förteckningen över mjölkvarnar från 1816 hittar vi gårdens enfota husbehovskvarn. Den hade ett par stenar samt var belägen och hade dammfäste på rå- och rörshemmanet Håknarps ägor. Senare uppgifter härom är ej kända.
Knapparp, 1 mtl.
Den förste kände mjölnaren på Knapparp hette enligt vad Vadstena klosters jordebok förmäler Niclis. Han betalte 10 öre i skatt till klostret 1466. Klostrets jordeböcker förtecknar sedan under senare delen av medeltiden Knapparps kvarn under Grimmaryd (Grimsberg), som avkastade 3 örtugar. Mellan åren 1570 och 1630 uppges kvarnen tid efter annan som ödehemman.
På fru Helena Dachsbergs ägor Knapparp fanns 1697 en enfota kvarn som kallas Taskevad. Strömmen kommer från Hamnarydssjön och dammfästet var på skattehemmanet Hults ägor. Kvarnen kunde gå hela året och malde ½ tunna säd om dygnet, då inte allt för stor torka rådde. Här maldes all fruns mäld och något åt andra för tull. Den var belägen ¾ mil från tullkvarnen i Skinnaryd. Ägaren har lämnat de 13 öre till kronan som borde betalas alldeles oklaverade. Vid rannsakningen 1754 anges en kvarn “på dess ägor. Räntar 5 mark smör, för den Rustat på Pilabos ägor”.
Vid kvarnrannsakningen 1765 ges en utförlig beskrivning av kvarnen eller som det heter i protokollet, “Taskevads kvarnar”. Carl Gustaf Sabelfelt, som då ägde Knapparp, framträdde inför synenämnden och förevisade drottning Kristinas brev av den 9/12 1663 samt motsatte sig i enlighet med brevets innehåll en ytterligare skattläggning av mjölkvarnen, som låge på frälsegrund. Hults jordägare förklarade, att när Taskevads kvarn ombyggdes från enfota till hjulkvarn hade ägaren icke blott dragit kvarnarna i strömmen närmare Knapparps gård, utan därigenom omöjliggjort Hults husbehovskvarn “litet nedanföre”. Den stode nu torr. Samtidigt hade en uppdämning skett till en nyanlagd såg öster om kvarnen och kvarndammen. Hults byamän förbehåller sig därför rättelse i vattendrägten. Kvarnarna voro f.ö. belägna i en bäck, som utgjorde rågång mellan Knapparps och Hults ägor. Den håller vattnet höst och vår och största delen av den övriga årstiden genom uppdämning. Dammfästet i väster mot Hults ägor vore elva och tre fjärdedels alnar, det andra i söder mot Knapparp tio och en halv alnar.
“Vattenrännan som klyver sig not kvarnen, är till det ena paret stenar 42 och till det andra paret 52½ alnar. Det ena vattenhjulets diameter är tre och tre fjärdedels alnar, det andra tre och en halv. De norra kvarnstenarna äro en och tre fjärdedelar, de södra två och en fjärdedels alnar i diameter. Kvarnarna har sin mäld från Hult 2 mtl, Elmeshult 1, Solberga en halv, Knapparp 1, Danstorp 1, Kongseryd en halv, Målen en halv, Buckhult en halv, Stumperyd 1, Håknarp en fjärdedel och Grimsberg en och en fjärdedels mtl. Hult Norregården har en husbehovskvarn, likaså hemmanen Danstorp, Målen, Elmeshult, Håknarp och Kongseryd. Kvarnarna ha ombyggts från enfota till tvenne hjulkvarnar. På grund av det låga fallet ha de ej någon särdeles drift. Mäldelaget använder vid vattenbrist sina husbehovskvarnar, när de ej kunna mala sin mäld vid Taskevads kvarnar”.
Efter överläggning beslöt synenämnden att någon ytterligare skattläggning ej skulle ske, allrahelst skatte-kronohemmanet Hult betalar 5 marker smör i skatt för dammfästet å dess ägor, samtidigt som Taskewads mjölkvarnar betalte 5 marker eller en fjärdedels lispund smör i skatt. Denna var f.ö. anslagen till fogdetjänaren på lön. Sågkvarnen användes endast till eget behov. Av rannsakningen framgick, att kvarnens nuvarande byggnader och dessas läge sannolikt är att hänföra till tiden strax före 1760. Man kan utgå från att synen för skattläggningen skedde några år efter anläggningens färdigställande och flyttning. 1795 har skatten höjts till en halv lispund smör och 2 skeppor och tre och halv kappar spannmål. Märkligt nog betecknas mjölkvarnen i början av 1800-talet som “kronomjölkvarn”.
Men 1800-talets inträde betydde slutet på en epok i kvarnens historia. Flera förändringar i äganderätten och olika utarrenderingar skedde. Bland senare tiders ägare kan nämnas, att kvarnägaren Oskar Gustafsson arrenderade kvarnen 1980-1925, varefter sonen Bertil Gustafsson övertog kvarnen men sålde den på grund av sjukdom till Henry Pettersson från Mellby socken, som blev den siste mjölnaren i den långa raden av mjölnare, nämnda och onämnda.
Kvarnhuset brann ner 1848, men återuppbyggdes på den smala grunden. Det stora vattenhjulet byggdes under Oskar Gustafssons tid. Kvarnverket drevs av 2 turbiner om tillsammans 66 hk och bestod på hans tid av 3 par stenar, korngrynsverk och spetsmaskin. Se bild.
Kongsryd, ½ mtl.
På dess ägor var 1697 en enfota kvarn uppbyggd 90 år tidigare. Ett gammalt kvarnstånd och bäcken kommer från mossar och kärr. Dammfästet var på gårdens egna ägor. Kvarnen kan gå höst och vår samt maler 1½ skäppa säd om dygnet. Den var belägen 1 mil från tullkvarnen i Aneby. Vid rannsakningen 1754 finns också kvarnen medtagen.
Kärr, ¼ mtl.
1697 fanns här på landshövdingen Falckenbergs frälsehemman Kärrs ägor en enfota kvarn som var uppbyggd 16 år tidigare. Bäcken kommer från Hamnarydssjön och dammfästet var på frälsehemmanet Hamnaryds ägor. Kvarnen kunde gå höst och vår samt malde 1½ skäppa säd om dygnet. Den var belägen 1½ fjärdedels väg från tullkvarnen i Skinnaryd.
Långarum, ¼ mtl.
På Gustav Qveckfeldts frälsehemmans ägor var 1697 en enfota kvarn uppbyggd 6 år tidigare. Bäcken kommer från en källa och dammfästet var på gårdens egna ägor. Kvarnen kunde gå höst och vår samt malde 3 kannor säd om dygnet. Den varr belägen ¾ mil från tullkvarnen i Aneby.
Lönås, ¼ mtl.
En skvalta tillhörde Lönås i början av 1700-talet. Se vidare Äskhults kvarn!
Målen, ½ mtl.
På dess ägor är 1697 van enfota kvarn. Ett gammalt kvarnstånd i samma bäck som föregående kvarn och dammfäste mot Kongsryds ägor. Kvarnen kunde gå när den varr färdig och malde då en skäppa säd om dygnet höst och vår. Men nu hade den inte varit i gång under tre år och ej heller några stenar inlagda. Den varr belägen 1 mil från tullkvarnen i Aneby. Kvarnen finns med också vid rannsakningen 1754.
Norra Vibäck, ¼ mtl.
I 1697 års kvarnförteckning är följande noterat: Välborne Fänriken Herr Oluf Oxehufvud possiderar frälsehemmanet Wijbeck, varest finns en enfota kvarn. Bäcken kommer från några kärr och dammfästet ligger på gårdens egna ägor. Kvanen kan gå höst och vår samt maler en skäppa säd om dygnet. Den är belägen 1½ mil från tullkvarnen i Aneby. Skvaltan är inte angiven på sockenkartan från 1719 och inte heller nämns den i förteckningen 1754. Däremot hittar man en “stjärna” på storskifteskartan över Hästerum 1802 och givetvis på kartan från storskiftet 1807. 1816 var den enfota husbehovskvarnen igång med ett par stenaroch gagnades enbart till gården.
Ormaryd, 1 mtl.
På dess ägor var 1697 två enfota kvarnar uppbyggda sedan urminnes tider. Bäcken kommer från Ormarydssjön och dammfästet är på byns egna ägor. Kvarnen kunde för det mesta gå hela året, då inte allt för stark torka rådde. Men höst och vår maldes två skäppor säd på vardera kvarnen. Läget var ¼ mil från tullkvarnen i Skinnaryd. Kvarnen finns också med på rannsakningen år 1754.
Pilabo, ¼ mtl.
Av kvarnarna i Grimsberg, Knapparp och Pilabo dominerar under medeltiden och Vasatiden Pilabo kvarn, som också erlägger en hög ränta eller arrende på 5 marker.
På Pilabos ägor varr 1697 en enfota kvarn uppbyggd. Strömmen kommer från Hamnarydssjön och dammfästet var på Knapparps ägor. Kvarnen kunde gå höst och vår samt malde 2½ skäppa säd om dygnet. För det mesta malde man hela året runt, då inte för stor torka rådde. Ett gammalt kvarnstånd som var beläget en mil från tullkvarnen i Skinnaryd. 1754 angavs en “qwarn på frälse grund, räntar ½ lisp. Smör”.
Påskarp, 1 mtl.
Kvarnen är med på kartan från 1645, “Beckeqwarn går höst och wåår”. Vid rannsakningen 1697 nämns Hästhemmanets enfotakarn som då var byggd för 40 år sedan med dammfäste på gårdens egna ägor. Den kunde gå endast om våren när “stoor flod” kom. Till tullkvarnen i Aneby var det en mil. Kvarnen finns med år 1754 men lades ned när vägen byggdes från Påskarp till Glömminge (Anneberg) omkr 1880.
Stora Fåglehult, ⅜ mtl och Lilla Fåglehult ¼ mtl.
Vid åker- och ängsavmätningen 1645 redovisas “beckequarnar” som går höst och vår hos både Stora och Lilla Fåglehult.
Krono- och Infanterihemmanet “Stora Fouglehullt” hade en enfota kvarn vid 1697 års rannsakning. Ett gammalt kvarnstånd som då blivit upprättat för 8 år sedan, med dammfäste mot Hagersryds ägor och belägen strax nedom Brånstorps kvarn. Kapacitet: ½ skäppa säd om dygnet. Den lilla skvaltan ägde tydligen inte stånd länge, ty på sockenkartan från 1719 noteras “Ödeqvarn till Stora Foglehult”.
Södra Vibäck, ¼ mtl.
1697 har ¼ skatte “Cavall. Hästhemman Wijbäck” en enfota kvarn. Detta var ett gammalt kvarnstånd och bäcken kommer från några kärr samt kallas Häradsbäcken. Dammfästet låg mot frälsehemmanet Vimnarp i Nässjö socken. Kvarnen gick höst och vår samt malde 1½ skäppa säd om dygnet. “Qvarn till Wijebäck” hittar man på sockenkartan från 1719 och denna låg söder om gården några hundra meter nedströms från Porsgölen. Kvarnen är även med på storskifteskartan över Vimnarp från 1805. 1816 redovisas enfotakvarnen med ett par stenar, som endast gagnades till S. Vibäck. Då gården storskiftades 1823 noterades att kvarnen och kvarnstället förbliver samfält och bör vattenuppdämningen inte förmenas när vattnet utsläppes i laga tid.
Södra Äng, ¼ mtl.
En enfota kvarn 1697 vid ett gammalt kvarnstånd som varit bebyggt sedan urminnes tider. Bäcken kommer från Ormarydssjön (Sjunnarydssjön). Den hade dammfäste mot Kärrs ägor och kunde gå höst och vår. Kvarnen malde ¾ skäppa säd om dygnet och var belägen ¼ mil från tullkvarnen i Skinnaryd.
Vässleda, 1 mtl skatte.
På Södergårdens ägor var 1697 en enfota kvarn. Ett gammalt kvarnstånd och bäcken kommer från mossar och kärr. Dammfästet var på hemmanets egna ägor. Kvarnen kunde gå höst och vår samt malde 1½ skäppa säd om dygnet. Den var belägen 1 mil från tullkvarnen i Aneby.
Vässleda, 1 mtl krono.
På Norrgårdens ägor var 1697 en enfota kvarn uppbyggd 5 år tidigare uti samma bäck som föregående kvarn. Dammfästet är på gårdens egna ägor. När kvarnen var nybyggd kunde den mala en skäppa säd om dygnet. Men strax efteråt kom så mycket vatten att dammen “flöt ut”. Sedan dess har inte kvarnen varit upprättad. Den var belägen en mil från tullkvarnen i Aneby.
I förteckningen över kvarnar från 1754 nämns ej Vässleda. 1816 redovisas en enfota husbehovskvarn med ett par stenar.
Älmeshult, 2 mtl.
Från 1645 finns uppgiften: Hafwer och detta hemman en Sqwalteqwarn. På dess ägor var 1697 en enfota kvarn, gammalt kvarnstånd och bäcken kommer från Hamnarydssjön. Dammfästet var på hemmanets egna ägor. Kvarnen kunde gå höst och vår samt malde en skäppa säd om dygnet. Den var belägen ½ mil från tullkvarnen i Skinnaryd. 1744 skattlades sågen och 1758 rannsakades Elmeshults husbehovskvarn.
Från Jönköpings landskontor: G IX:2 sid 619 – 620 hämtas följande:
Elmeshults husbehovskvarn.
N:o 441 Pres d. 8 Nov. 1758.Till allerödmjukaste föllje af Konungens Höga Befallningshafwandes gifna ordres et befallning af dz 26 sidstlidne Sept. hafwer undertecknade synt och besichtigat, then af åboerne uti Ellmeshult Norre och Södre gårdar begiärta Husbehofs Qwarn, hwilken på des ägor med Ström och Byggnad belägen är. Närwarandes Åboerna och Skatte Jordägarne uti Ellmeshult Norregl. Swen Swensson ¼, Lars Nilsson ¼, Pehr Johansson ¼ och Pehr Ericksson ¼. Dito Sgl:s Åboer Johan Olufsson ½, Casper Knutsson ¼ och Enkian Ingeborg Knutsdotter, genom fullmächtig Måns Erichsson ¼ så wähl som Wälborne Her Capitain Sabelfelt på Sohlberga, hwilken som närmaste Granne och Qwarnägare af Knappa.. Tullqwarn.
Förrättningen företogs och befans som fölljer:Thenna Qwarn byggnad som uti Indehlningswärket för Bägge Ellmeshult Gårdarne 2 hela Mantahl till husbehof uptagen är, befinnes Söd-wäst från gården brede wid des till låtna Såg och i samma Ström, har och Dambfäste på Hemmanets ägor å båda sidor ense med Sågen, och står bredewid henne med des watnjuta, som nedrigare sänkt är till 1½ aln vid sielfwa Stielp-jutan. Jutans längd är i lijkhet med then andra 13 alnar från watnmunnen, hwars diup är 2¼ alnar. Å ömse sidor i Rindlarne, undantagandes mitt uti sielwa Strömmen, som har sitt lopp alt jempt enär Sågen icke går; Hafwandes des uthan en flodlucka på wästra sidan om Dammen, eller rättare sagdt en bäckezrindell. Swarte bäck kallad, som enär mycken flod är, watndräkten har sitt Uhrsprung under uth the andre odell qwarnarne, såsom Knappaqwarn och Pilabos Dito.
Dammfästens längd är 50 alnar, hwarken effter berättelse tillökt eller minskad, ej heller djupare grafwit, än hon nu befinnes.
Qwarnhuset nytt upbygdt med En Enfotha, hwars Stenar består af 5/4 qwarter i rundehl i godt stånd och fullkombligt bruk, enär tilllåteligit blifwer, och är thenna husbehofsqwarn till Hemmanen ganska nyttig och till ingens skada eller prujudice, hälst emedan Hemmanens ägor är med Stämet näst intill nedanföre intill Hults och Säterijet Knapparps ägor widtaga, som ungefehr från thenna Qwarnbyggnad kan räknas ⅛ mihl.
Wählborne Herr Capitain Sabelfelt berättar, att ehuru wähl han gierna såge att thenna af Elmeshult åboar påstridde Qwarnbyggnad måtte äga bestånd, så finner han dock, att des Odellqwarn Knappa qwarn kallad, blifwer therigenom prujudiserad, hälst igenom watnets updämmande och Djupådrans hindrande med Strömmande och thet mehra tillläggandes jämbwähl dertill, att han förundrar sig, för hwad ordsak thenna Qwarn blifwit ödelagd, och icke jempt blifwit bibehållen, menandes således, att om hon icke förr warit till hinder för Odellqwarnen har hon wähl nu stådt i sitt fulla bestånd utan rasering, och således bestrider des Byggnad och brukande.
Samtel. åboerne i Ellmeshult swarar häremot, att thenna Ström hwilken är på gårdhens ägor icke af them hindrar eller giör någon skada för Odelqwarnen Knapparp, hälst emedan sielfwe diupådran, som the igenom en gammal Domb af åhr 1698 bewijsar och kallas Swarte bäck, som går ungefehr 1000-de alnar wäster om thenna qwarn, är rätta watu dräkten, till förenembde odellqwarn, och således icke hindrar något ett enda i thetta måhl, och att hon warit raserad och icke jempt warit i bruk, är then ordsaken, att the hafwa giordt henne till öfwerfall, för then skull blef ther öfwer klagat och kullkastad, anhålla ther före, att the måste nu som tillförna få bruka henne till gårdarnas nytta och behof, så som Enfota, hälst the ingen giör för när eller till mehn står.
Äskhult, 2 mtl.
Vid ägotvisten mot Marietorp 1732 nämns ett då ödelagt kvarnställe som tillhörde Lönås. Läget tycks emellertid vara det samma där Äskhults kvarn senare låg. Kvarnen är inte nämnd i rannsakningarna från 1600- och 1700-talen, men markerad på storskifteskartan över Marietorp 1796. Den 2/12 1809 blev arrendatorn av Äskhult Isak Bengtsson klämd till döds av våda i Qvarnhuset”.
1816 beskrives Äskhults kvarn ha 1 par stenar samt nyttjas till husbehov. Den var försedd med uthjul och drevs genom överfall (högt fall och dammfäste). Vid sekelskiftet (1900) var både kvarn och sågverk igång här.
Jönköpings landskontor G II 67 a Jordeboken 1754 sid. 1013 – 1015:
Solberga Sochn.
I denna Sochn finnes följande Skattlagde Qwarnar: Knapparp en qwarn. Hamnaryd en D:o med öfwerfall och 2 par stenar. Pilabo 1 Dito Frälse, har 1 med ett par stenar.
Oskattlagde men tillåtne Sqwaltor: Holma 1 helt frälse har en. Ormaryd D:o har en. Hult Söregl. 1 helt Skatte en Qwarn á 6 Kappar Spannemåls ränta. Ibidem Norregården 1 D:o en á 6 Kappar Spannemål. Danstorp 1 Skatte, 1 Dito á 6 Kappar Spannemål. Kongseryd ½ Skatte, har en tillåten Sqwalta, som betalar 8 Kappar. Men then andra therstädes Går alldeles ut. Målen ½ Skatte har en D:o á 6 Kpr Spannemål.
Vid Glömminge Sätterije en Husbehofs qwarn efter ledelige Priwilegierne. Hatten ¼ Krono har en D:o á 3 Kappar Spannemål. Påskarp 1 helt Krono, har en D:o á 4 Kpr Spannemål. Södra Wijbäck ¼ Skatte Dito á 4 Kpr Spannemål. Gisshult Sätterije har en Husbehofsqwarn.
Följande såsom olagl-e uppbyggde Sqwalter böra utrifwas:
Snarebo Frälse en. Målens Qwarn then Andra som fämmande upbygt en Stora Löfzhult en. Skångesbo en, samt Buckhult en Dito, och alla Andre Som kunna finnas, och här icke äro upförde, Komma äfwen at afskaffas. Blifwandes och alla tillåtelige Sqwalte Qwarner i Gemen förbudne vid hwarthera förelagt 40 daler (?) Srmts wite någon annans mäld til förmalning intaga, under hwad inwändning det häldst wara må.
Källor:
Då och nu i Nässjöbygden olika årgångar.
De flesta artiklar författade eller sammanställda av Willy Gustafsson.
