Tapettillverkning

Tapetfabriken i Anneberg.

Principen för bestrykning av väv eller papper

Redan i början av 50-talet lanserade vaxduksfabriken en papperstapet, ungefär konstruerad på samma sätt som hyllpapperet. Det var alltså en mönstertryckt vara med ett toppskikt av alkydlack. Varan marknadsfördes under namnet “Annepeter” närmast för kök och barnkammare. Tiden var väl inte mogen att ta emot denna då exklusiva artikel, ty redan efter ett par år lades produktionen ner.
I början av 50-talet anskaffades också en stor fyrfärgs tryckmaskin. Därmed erbjöds starkt utökade möjligheter till förbättrad utsmyckning av bordsdukarna. Flera kända mönstergivare anlitades och bland dessa kan nämnas Lisbet Jobs och Brita Neuberg med sina s.k. Britamönster som blev mycket populära. Toppen nåddes hösten 1952, då alla resurser fick sättas in för att klara av efterfrågan på plastdukar. Övertid, tvåskift och personalförstärkningar från andra orter räckte inte utan även pensionärer fick komma till fabriken för att klara av produktionen.
Annebergsdukarnas stora popularitet varade årtiondet ut, men andra produkter började göra sig allt mer gällande. Då de hederliga vaxprodukterna sålunda trängdes undan beslöt man att även byta företagets namn. Från och med den 1 april 1958 ändrades Svenska Vaxduks AB till Jönköping-Vulcan Annebergsfabrikerna. Företaget hade länge varit ett dotterbolag inom den stora STAB-koncernen. Ingenjör Börje Lundqvist var platschef i Anneberg fram till sin död 1964.
Tiden kring 1960 uppfördes den nuvarande kontorsbyggnaden i omedelbar anslutning till fabrikskomplexet.
Bland Annebergsfabrikens produkter som utvecklades i slutet av 1950-talet och som länge varit på företagets program må nämnas Con-Tact, den självhäftande dekorationsfolien med en mångfald varianter för skilda ändamål. Con-Rit hade gått vidare till andra industrier för användning som bokbeklädnad, till pärmar, etuier och liknande områden.
En annan produkt som det satsades hårt på åren kring 1960 var golvmaterial. Tarkett hade då ännu inte kommit in i STAB-koncernen och konkurrensen var hård på detta område, varför projektet lades ned efter ett par år.
I stället för att ha blicken nedslagen mot golvet började man se sig om uppåt väggarna. Tekniken att bestryka papper hade man lärt sig, först genom det linoljebaserade hyllpapperet och sedan med PVC-belagd Con-Rit. Analogt med produktnamnet fick väggbeklädnadsmaterialet heta Wall-Rit. Det engelska wall = vägg hade fått svenskt uttal “vall”. Den första kollektionen bestod av ett antal enfärgade pastelltoner att dryga ut “kommunalgrått” med som då dominerade i inredningssammanhang. Wall-Rit var under de första åren en relativt blygsam artikel i konkurrens med all vävburen mjuk-PVC. Så började vävpriserna stiga kraftigt och papperet kom att mer och mer ersätta väven.

Utsmyckning genom mönstertryck var sedan gammalt känd i samband med vaxdukstillverkningen. När man så önskade litet färggladare tapeter blev det helt naturligt att låta dem i likhet med borddukarna passera tryckmaskinerna. Tidigt modifierades sammansättningen så att man fick en brandklassad variant. I stället för mönstertryckning kunde man applicera en väv av lämpligt utförande på vinylskiktet och på detta sätt få fram en smakfull textiltapet. Genom utbyte av papperet på baksidan mot glasfiberflor och “skumning” av plastskiktet har man erhållit den fukttåliga Wall-Rit Våtvägg.
Vid årsskiftet 1967 fick företaget en ny disponent genom Nils Alm, som efter något år utnämndes till verkställande direktör. Under hans ledning skedde en kraftig uppryckning av industrin i Anneberg. Företaget fick nu namnet Anneplas AB. Ursprungligen kan namnet härledas till Anneplastdukarna som introducerades på 1950-talet.
Först sorterade Anneplas tillsammans med ÅR i Lund under STAB:s förpackningsdivision. Men i samband med att Tarkett införlivades i koncernen överfördes Anneplas till den nybildade Byggmaterialdivisionen.
Direktör Alm slutade sin tjänst i Anneberg 1971 och efterträddes av dåvarande marknadschefen Thorsten Roos. Första hälften av 1970-talet innebar stora framgångar för Anneplas AB. Betydande investeringar gjordes i byggnader och maskiner. Den största satsningen var inrättandet av en fabrik för papperstapeter i HSB:s nedlagda industrilokaler i Nässjö. Till Nässjö förlades också Anneplas’ marknadsavdelning samt färdigvarulager. Så följde en svår konjunkturnedgång i landet, vilket ledde till att Nässjöfabriken inte kom att motsvara förväntningarna. Betydande förluster medförde att projektet fick avvecklas samt personal, lager och kontorsavdelning fick flytta tillbaka till Anneberg.
I april 1978 skedde en omorganisation av företaget, som helt införlivades med Tarkett AB i Ronnebybrunn och kom att bilda en särskild väggtäckningssektor. Den 1 jan. 1979 efterträddes Thorsten Roos av Bror Anders Månsson som chef för Annebergsfabriken.